Igår blev det som ni redan vet både en tur till stallet och även en tur till sjös. Bilder från gårdagen tur med Sune kommer senare, tror att moster har några riktigt fina bilder på Sune! Men jag kan ta och berätta om vår fiskerunda en stund istället. Vi sitter 4 personer i vår postbåt (mamma har ju döpt den till det eftersom den är postagul), men vi har inte fullt så många spön. Det är ganska lagom för en att "vila" åt gången, och allt som oftast behöver man en gubbe som inte kastar då han behövs för att kroka av all den fisk som vi andra drar upp ideligen. Det låter säkert lite kaxigt, att vi ideligen drar upp fiskt, men under sisådär en timme på kvällen så nappar det något helt sanslöst mycket! På bilden nedan kan ni själva se, alla tre spökastare fick aldså napp precis samtidigt. Då blir det bråda tider för den som ska kroka av, hahahah!!!

Nu har jag inte hunnit vara aktiv här på några dagar. Det beror på fartfyllda dagar. Det går liksom i ett hela tiden. Numera ska jag även hinna med två (egentligen tre) heltidsintressen. Direkt efter jobb far jag naturligtvis till stallet. Jag hinner på sin höjd med två hästar på en kväll numera. Stackars Calle får ingen kärlek eller motion. Det är faktiskt synd om honom och jag har otroligt dåligt samvete för honom. Varför är alla andra pållar viktigare än honom egentligen?? Jag blir glad när jag hör att där varit ett och annat barn och pysslat och pussat på honom.

Sen bär det av hemmåt, då ska man kasta sig i båten för att hinna med lite kvällsfiske. Johan har lite hastigt fått ett väldigt intresse för "sportfiske" trots att han är på sjön hela dagarna. Vi åker ut i tre båtar, dvs att vi är ju ett helt gäng med folk och visst är det trevligt, det går inte att sticka under stol med. Det tredje intresset är ju svampplockningen. Tur för mig att det är lite klent med svamp i skogen för tillfället.

Äta?? Vaddå?? Måste man det?? Det é dåligt med tid för den saken. De dagar det är skitväder så man inte kan åka ut på sjön så kanske man kan få sig ett gott lagat mål mat igen.

Idag kommer mamma och moster på besök för att kika på Sune. Vi får väl ta och gå en liten runda i skogen. Igår satt Tina upp igen, trots att han fortfarande är lite halt. Men hovis har gett klartecken att på en lågintensiv nivå åter sätta igång arbetet med honom. Håll tummarna för att han fortsätter bli bra nu!

Efter deras besök ska vi naturligtvis ut på sjön igen   

Har försökt förlika mig med att jag faktiskt, tyvärr, redan måste skaffa mig en ny mobiltelefon. Min stenålderstelefon som jag fick av Johan en gång i tiden (9år sen) minns jag att jag var så oerhört stolt öveer, den var nästan modernast på marknaden just då. Nu hör jag inte när någon pratar, den lilla högtalaren har visst gett upp. Men sen kom jag på tricket, högtalarfunktionen funkar juh!! Så nu har jag kunnat lugna ner mig igen, en stund. Men jag börjar inse att det inte är optimalt att ha en telefon där man bara kan använda högtalaren, alla runt om en hör juh...

Efter lite överläggning och goda råd så tror jag det blir en Samsung Galaxy S3. Min bror valde naturligtvis att rekommendera den dyraste på marknaden, jäkla pågadrul! Dessutom är det förbannat stor. Var ska jag ha den när jag rider, i en ryggsäck??

Här gämför man med en Iphone, ganska stor skillnad tycker jag...

Tack för mig!

Hittade en gammal bild som passar helt perfekt in i ett inlägg för dagen.

Såhär trött é jag just nu. Tänk om man kunde lägga sig under filten och sova lite nu...

...kan börja rida igen nästa vecka. Sune blir allt mindre halt. Dock så blir han mer och mer rastlös så det vore toppen om han kunde bli bra så vi kunde komma igång igen. Saknar att inte kunna jobba med honom som jag vill. Jag antar att jag varit bortskämd, han har ju under dessa åren varit, ta i trä, väldigt lite halt/sjuk/skadad.

Hovis kommer på måndag så jag hoppas han ger oss klarteckan för att köra igång igen.

Mina fina pågar!

Tänkte hinna med lite vila i helgen, men det vetifan om jag hinner. Det står en massa roliga saker på helgens schema. Kanske jag kan få till en snabbvila och sovmorgon på söndag?

Tänk er in i denna situationen-

Du är mamma till tre barn, tre fina pojkar, varav den yngsta har en medfödd CP-skada. Du är ett träningsfreak och är även instruktör i aerobic.

Redan med dessa förutsättningarna har jag svårt att förstå hur man får ihopa vardagen. Tänk dig själv hur mycket ett "vanligt friskt barn" behöver (sport, kompisar, kläder, skola, läkarbesök...osv, osv), tänk då hur mycket ett barn med en CP-skada behöver (skola, träning, hjälpmedel, bostadsanpassning, fritid, läkarbesök och ständig tillsyn)!

Ovanpå allt detta får du cancer, bröstcancer, som du övervinner och vinner tillbaka ditt liv och ditt hopp, för en kort stund. Några år senare slår skitcancern till igen och idag är det inte långt kvar till.... 

....ja var än hon ska så hoppas jag hon får frid.

-------------------------------------

Jag skriver om Elisabeth, en kvinna jag beundrar, som kämpar för sina barn utan att gnälla. Hon bloggar så innerligt och så jordnära. Hon beskriver på ett sätt som man berörs av. Hon skriver enkelt utan omvägar, hon skriver hur hennes sista tid i livet är, men hon slutar inte kämpa, kämpa för sina barn som snart kommer få växa upp utan sin mamma som alltid tidigare varit så närvarande i deras liv.

Under tiden hon kämpar för sitt liv så ska hon ta hand om sin familj. Hur tar man hand om någon i rullstol om man inte ens kan ta hand om sig själv? Elisabeth kan!

Jag som arbetar precis med människor i detta skede i livet kan se att det är inte långt kvar, och jag förvånas gång på gång att hon faktiskt fortfarande är på benen. Hon imponerar mig. Nyss klarade hon ett av sina mål, att leva till den ena sonens födelsedag. Hoppas hon har fler mål att kämpa för.

HÄR kan ni gå in och läsa och följa Elisabeth. Lägg lite tid på att läsa hennes blogg, det är det värt.

Det känns lite som att hösten närmar sig, vare sig man vill eller ej. Det blåser, molnen har blivit tyngre, allt fler kommer tillbaka till jobb efter semestern och det är betydligt mer bilar på väg 23 kl 07.20 på morgonen. Nja, hösten é väl inte min favoritårstid, men just nu vill jag få tiden att gå lite fortare än normalt så det känns väl ändå ok.

Tog ut Sune en stund igår, och tro det eller ej, han va faktiskt lite mindre halt! YES! Nu hoppas jag bara det fortsätter bli bättre så vi kan komma igång igen! Håll tummarna för oss!

Idag ska man bli fin igen, klipp och färgning står på schemat i eftermiddag. Det ser man alltid fram emot   

 Annars då? Ja, såhär é det, ibland känner jag mig såhär stark....

...men just nu är jag väldigt glad för mig vetevärmare som hjälper mig lindra ryggvärken... Den är en trogen följeslagare, även på jobb   

Tack för mig!!

Nog för att det kom en och annan skur idag, men faktiskt, det behövs mer regn i våra skogar. Svamparna växer ju inte! Grr!! Nä, mer regn NU!!! 

Idag har vi varit i full gång med löshoppning med Tina och hennes Askis. Det gick superbra alltihopa och vi är alla glada och stolta över framgångarna med våra pållar. Som vanligt är det stor uppslutning då vi är i farten, en häst och 7 medhjälpare, och en hund, han får vi juh inte glömma!!

Klicka HÄR så kommer ni till Tina och Askis blogg så kan ni se lite mer vad vi två tosor håller på med om dagarna   

Sune, Sune, Sune. Ja vad ska jag säga? Han går där han går, hovslagaren säger att hans ömmande hov ska ge med sig med tiden, men hur lång tid får det ta? Lite småtrist att han inte kan ridas nu när vi var så bra igång. Så länge får ni hålla tillgodo med två bilder från veckans lilla pass i paddocken där jag tog dit honom för att kolla av i vilken utsträckning han fortfarande var halt. Men eftersom hoven inte var mycket bättre så blev den en skrittrunda i skogen istället. Förresten, visst é han fin i sina nya benskydd från Falsterbo? Han fick likadana till bakbenen, men eftersom han inte riktigt än är nöjd med bakbensskydd så får man ta det lite i etapper så han inte sparkar benen av sig   . Knasthäst!! Johan köpte dessutom ett schabrak i silvergrått, som matchar benskydden, men än har jag inte haft någon anledning att lägga sadel på honom sen vi var i Falsterbo.   

Tina och Askis kör med rött, vi kanske sta bli TEAM Silverröd? Hahahah!!

Nä, nu får jag ge mig, dax att fixa kantarellpajen och sätta fram kräftorna. Idag kör vi kräftpremiär och det ska bli gott!!!

Hej svej!