Igår när jag lite lungt tuffade mot stallet fick jag mig en regäl överraskning. På vägen i lilla Snogehall dök det plötsligt upp en ÄLG på vägen! Just idag hade jag visst änglavakt. Jag kör sällan eller aldrig sakta genom lilla Snogehall. Där är hastighetsbegränsat till 50km/h men jag håller typ alltid minst 70km/h. Dumt, men det går liksom av bara farten på den raksträckan.

Men just igår tänkte jag mig lite extra för då en kollega under dagen "varnat" mig för att att det under dagen skulle vara många fartkontroller och körkortskontroller. I Snogehall står poliserna titt som tätt och därför körde jag i rätt hastighet just denna dagen. Precis i slutet av byn stack det aldså ut en älg sisådär 10m framför bilen och med min låga hastighet så hade jag inga problem att bromsa, men hade jag kört fortare kanske jag kört på den?!

*Hemska tanke*

Älgen knatade på rakt in i en trädgård och la sig på knä för att nå ner till äpplena (älgar har för jävla långa ben och aldeles för kort hals). Där satt jag i min bil och hjärtat bultade på lite fortare och lite hårdare. Mäktiga djur det dära, fina så in i vassen, men jag vill fan inte varken slåss med en sådan eller köra på den. Älgen var helt orädd, gubben i huset kom ut och snackade lite och sen kom en kvinna med sina skällande hundar och på ena flanken stod ju jag. Men älgen hade bara sina äpple i sikte och brydde sig inte det minsta om oss.

Jag kommer köra försiktigt genom Snogehall en tid framöver då älgen visst ofta besökte deras trädgårdar på jakt efter något gott.

Jag fick en kass bild på älgen, men bättre än inget.

Jag har ju varit hos frissan om ni minns... Om älgbilden va kass så är denna bilden helkass. Lite småsvullen och allmänt glåmig i fejset, men bry er inte på det, glo på frillan istället. Själva frillan é den samma, bara mycket kortare, men färgen är skitsnygg! Cinita som klipper mig blandade ihopa två kolörer och fick fram denna coola färg som skimmrar i brunt/lila/rött.

Det blir inte mycket till hästinlägg denna veckan. Det är helt enkelt för mörkt och för trist för att göra något med Sune. Men istället har jag fått rida och tömköra Tinas fina Azkis då hon själv dragit på sig en envis förkylning. Gissa om jag blir glad som får rida denna fina pålle. Tänk som han utvecklats på den korta tiden han varit på Ekastiga. Första gången jag red honom fungerade knappt styrningen alls, idag är han lyhörd och betydligt säkrare i sin roll som ridhäst.

När man sitter där själv och rider på sin unghäst så ser man inte framstegen på samma vis. Men när någon utifrån kommer med långa mellanrum och ser Sune så påpekar de ofta vilken utveckling som sker och att det går så fort. Tänker man efter så är det säkert så, men när man sitter där själv och traggar i mörkret så ser man det inte riktigt och det är lätt att försöka forsera något och att man vill att utvecklingen ska gå ännu fortare vilket bara är jävligt dumt...

Ikväll ska jag försöka ta upp Sune till gården och lina honom lite, tror inte jag rider honom idag faktiskt, beror sig kanske lite på vilket humör han är på. Gissar jag rätt så står han med gigantiska mängder överskottsenergi och jag gör mig beredd på en boxningsmatch även ikväll. Vi får väl se hur det går...

Tack och hej   

 

josefine

28 november 2012 20:46

fin blogg du har :)

http://www.finest.se/MissJosefine

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...