...det fortfarande finns svamp i våra skogar?! Det é bara att ta med sig korgen och kniven och ge sig ut i skogen.

Imorgon lördag ska jag och älskling ut en runda igen för att se om vi kan fylla en korg eller två. Det är så oerhört avkopplande att gå där och plocka sin svamp. Skogen är inte alls så tyst som man kan tro, det finns massor med djur som håller koll på vad vi gör på deras revir. Men det fina i kråksången är att man inte hör bil och statssorlet. Sätter man sig ner och bara finns till en stund så finner själen ett otroligt skönt lugn som man bara kan finna när man sitter mitt i naturens stillsamma vrå.

Att gå dubbelvikt en hel dag vill inte riktigt min kropp just nu. Halsbrännan är ett faktum efter några timmars svampplockande. Men samarin botar så det har jag redan fyllt fickorna med    Mellan varven får jag pausa och dirigera loverboy var han ska plocka, hahah!

Jag längtar så till imorgon! Sen kommer kvällen spenderas hos stugfolket, och söndagen ska spenderas med Tina och Askis på Pay and Jump. Jag är så fruktansvärt avundsjuk på dem så det é inte klokt. Men min tid på tävlingsbanan kanske kommer igen? Jag hoppas innerligt på det iaf!!

Hade tänkt att jag skulle rida lite idag. Men planeringen sprack när jag insåg att jag inte fått med mig ridbrallorna och dessutom hade jag inte fått med mig något skärp till stalljeansen. Istället ställde snälla, underbara och fantastiska Tina  upp som vanligt. Jag skötte marktjänsten med kasande jeans, oerhört obehagligt och obekvämt men det gick!

Bild från ikväll. Visst, jag har zoomat och sedan klippt ut bilden, och sen va det lite skymning, men faktiskt, jag är inte jättenöjd med nya telefonens kamerafunktion... Men ni kan väl iaf se att det är Tina och Sune?!

Sen tar jag mig friheten att lägga upp en bild från helgen. Tina och hennes fina Askis debuterade på lokala ortens klubbtävling. Ekipaget gjorde en finfin insats och det är så roligt att få vara med på deras resa tillsammans!

Dessutom kan man se lite storleksskillnade på hästarna när man får bilder på både Sune och Askis såhär intill varandra.

(Här tar telefunken lyckats med en ganska bra bild trots allt)

I år blir det ingen Halloweenfestande. Jag får helt enkelt ta det som det kommer. Festa vill jag så klart, träffa alla mina goa vänner och ha roligt ihopa. Men att gå på en fyllefest när man själv ska vara spiknykter lockar inte alls. Framåt natta när jag börjar bli trött och folket runt om en börjar bli fylledryga så tror jag att jag hade velat krypa ur mitt skinn och försvinna.

För visst é det märkligt hur man ser på festandet annorlunda som nykter i ett fyllesällskap?! Hur jag reagerar på detta beror sig helt på i vilket sinnestillstånd jag är. Antingen skrattar jag så magen krampar eller så blir jag obekväm och tycker det är oerhört olustigt.

I år blir det altså inget Haloweenfestande, tyvärr. Går miste om en del roliga saker just nu, men den som väntar på något gott   

Fårra årets Halloween var en succé! Vi hade verkligen trevligt!

Eftersom min kära far har fått lite 'udda' intressen i livet så halkar jag ibland med på ett bananskal. Igår blev det ett besök hos Röda Korset och deras kvällsauktion. Med mig hem fick jag en riktigt fin kokbok från 1941! Jag blev faktiskt väldigt glad för den. Tänk att den skapades under andra världskriget...
Hoppas jag får nytta av den...

Livet rullar på 180 knyck. Jag hinner knappt med själv. Jag blir ofokuserad och har lite svårt att ställa om skärpan så så jag kan se rätt saker. Jag säger ja till saker jag kanske inte borde, och säger nej till saker som jag borde sagt ja till. Men detta beror på att den dära skärpan inte fokuserar på rätt saker, jag tänker inte efter innan jag öppnar munnen.

Jaja, sånt är livet. Men det går ingen nöd på mig, det är bara många bollar i luften just nu. Men som kvinna ska man klara av detta med bravur. Så det é bara att bita i det sura äpplet och se till att få saker och ting gjort på en gående gång!