Så smått börjar jag känna mig regält otymplig. Jag är inte smidig i nånting jag gör, och värre kommer det att bli. Magen växer så det knakar. Egentligen borde jag ha tagit ett foto varje vecka så hade man sett förändringen tydligare, nu är det bara en känsla av att den blir större och större.

Såhär såg jag iaf ut på semestern för två veckor sedan.

Liten sparkar och busar hej vilt i magen, ibland är det så jag själv hoppar till, man kan tro att h*n ska gräva sig ut. Nu är det lite mindre plats i magen och det märks tydligt. Det kommer bli tomt sen när liten är utanför magen...

56 dagar kvar, och NÄ, grovköket är inte påbörjat än... Jag får lite panik, men Johan är lugn som en filbunke precis som vanligt. Han är tidsoptimisten själv...