...vad jag ska skriva om egentligen. Mina dagar flyter lite ihopa och blir lite det samma. Rutinerna mitt i allt byggkaos i en hälig kompott blandat med halsbränna, foglossningar, blodprovstagningar, händer som knappt fungerar och en jävligt otymplig kropp gör att det inte blir så mycket tid över till så mycket utsvävningar i vardagen.

Solen skiner idag, det är iofs iskallt, men jag känner såååå för att gå en lång promenad i eftermiddag. Men det är lönlöst, det går inte, jag kommer få sota så mycket för det sen. Eftersom det blåser är det antagligen aldelses för kallt att sätta sig i vagnen bakom Calle också, då lär man troligtvis frysa häcken av sig... Några plusgrader och lite sol hade verkligen gjort sig nu, jag hade behövt det. Energi är inget jag har gott om just nu.

Det va mig ett jävla gnällande på mig. Jag vet, jag börjar till och med själv att tröttna på mig själv. Men att inte kunna göra saker som annars är väldigt naturligt och självklart för en är en nyttig upplevelse. Att se hur långt bort det dära shampot står på CityGross och inse att jag faktiskt inte kan ta mig dit är en otroligt frustrerande upplevelse. Jag försöker ta mig i kragen och "bara göra det" och inte tänka så mycket, men så enkelt är det inte just nu.

Det blir liksom en ond cirkel, ju mindre man kan röra sig, ju tyngre blir man osv osv... Däremot mockar jag, helst till iaf två hästar om dagen, igår blev det till tre hästar, jag försöker gå så långt jag orkar och kan och jag försöker hålla huset i någerlunda skick. Man gör så gott man kan helt enkelt och sen får det vara bra med det.

Idag fick jag ett leende. En kul grej som någon satt upp på väggen på jobb. Man river av en smileygubbe och ger någon. Jag fick ett och ja då smilade vi tillsammans en stund. Ganska kul ändå.Nu sitter smileygubben uppklistrad på min dator och förgyller dagen och säkerligen även morgondagen.