Hihi, jag har fått en tillsägelse, jag bloggar för sällan. Haha, ja det é kul tycker jag. Det jag skriver é ju till för mer än mig, det kanske kan roa någon en liten stund...

Vad har hänt sen sist? Tja, helgen é över sen några dagar. Lördagen va det dax för släktträff, trevligt som vanligt.

Söndagen va helt hopplös! Johan och jag åkte till stallet, skulle ju lägga om Hot Shots ben. Sagt och gjort. Vi börjar få rutin på att omläggning nu, det går fort som tusan. Hot Shot verkar ha helt klart för sig vad som ska hända när vi tar in honom. Trots andra hästar och spring i stallet så står han som fastgjuten när jag lägger om benet. I början hade vi brems och va 4 man för att få till det. Nu räcker det med mig och Johan, bremsen hoppar vi oxå över nu, skönt, duktig häst!!

Men i söndags trodde jag åter igen att hästen va fullständigt knäpp. Vi hade tagit in och lagt om honom, sen tog Johan och ledde Hot Shot ut i hagen. Väl inne i hagen får han för sig att rulla sig, intill staketet!! HALLÅ! Ibland undrar man vad han tänker.

Jag pratade med Tina i telefon, säger bara - FAN, nu rullade han fast i staketet. Slänger på luren och springer så fort jag kan till hagen. Jag knallar in till honom för att se om han dragit upp nya sår, men jag ser inget. Ser bara att bandaget vi nyss fått på plats har flyttat sig lite. Jag försöker kolla under bandaget lite försiktigt, japp, blodet rinner, IGEN! Va sjutton, hur lyckas han?!?! In med skrället igen, klipper upp bandaget och ser att han på någon förunderligt sätt lyckats dra av fliken på det gamla såret. Hur é det bara möjligt? Ringer veterinär, igen...

Men han lugnar mig, fortsätt bara lägga om som vanligt, kanske han behöver lite antibiotika. Har sparat fliken, där på sitter även lite sena kvar, men veterinären säger att det behöver jag inte bry mig på, det läker igen. BRA, ingen större skada skedd trots allt, inte mer än tidigare iaf. Kanske va det så att fiken ändå inte skulle vara där, den skulle uppenbarligen bort, men det fixade klumpedunsen på egen hand, då slapp vi klippa av den.

Blir bara så fantastiskt förundrad över denna häst, hur lyckas han dra upp en skada om redan är bandagerad?? Åhh, han é hopplös.

Igår satt jag upp på honom, é ju så sjukt sugen på att rida och Hot Shot verkar väldigt sugen på att få göra någon oxå, en knepig kombination när han é skadad, men jag har fått skrittillstånd iaf av veterinären... Han va snäll, tur för mig, men det känns att han har massor med energi som bara vill ut. Släppe honom och hans hagkompis Molle i ny gräshage. Shit vad han kutade, han é verkligen snabb. Trodde han skulle pringa ner staketet helt, men han stannade som tur va... Efter en stund kunde jag gå in och ta av benskydden jag satt på för säkerhets skull. Tur jag hade dem på, annars vet man aldrig vad som kunnat hända...

Här é bilder från igår, shit vad fin han blivit i sommar, han växer så det knakar, börjar bli rund och fin! Ingen kan säga att jag har en ful häst iaf... Sen han kom i Maj så har han vuxit 2cm på höjden och en hel del på bredden...

 Busig, ska hela tiden äta på Johans handledsskydd, hihi, där finns ju kardborre, hans favorit!

 

 I Helgen é det dax för Jakt och Fiskemässan. Denna gången har vi ett annat upplägg, vi hoppar över fyrhjulingskörningen och tar lite ponnyridning istället. Calle ska tjänstgöra lördag och söndag. Tänkte göra lite schema, vill ju se hoppderbyt som é nytt för i år, ska bli väldigt kul. Nu kan man se lite sånt man själv tycker é kul, inte bara en massa vapen och fiskesaker.

På fredag kommer Martina, min kusin och min förlängda högra arm. Alltid kul med hennes sällskap, kul ska vi ha iaf! Frågan é hur vi gör med Calles övernattning, hoppas på en liten bit hage som vi kan ställa honom i på natten, drygt att ligga och köra på vägarna kring Höör i helgen, det kommer vara sjukt långa köer...

Tack för mig!

Chisan

Tja, denna kisen é ju kanske i största laget...Om jag inte minns fel så é det väl den största, eller iaf tyngsta katten i världen för tillfället...

Stackars katt säger jag bara!

Stor fisk eller liten skål??

 

Hihi... Undrar vem som ligger mest risigt på det...

Vet inte vad jag ska säga om denna bilden...

Haha, nä, nu får jag nog ge mig och göra något vettigt, igen...

Hej hopp!!

//

Chisan 

Nu avslutar jag omröstningen, det visade sig att 52% tyckte denna bloggen va sämre, med andra ord tyckte 48% att den va bättre. Jag vill nog kalla det för oavgjort.

Vet inte riktigt vad jag ska göra med informationen, men jag tror jag fortsätter här och hoppas att ni som tyckte den gamla bloggen va bättre vänjer er och fortsätter besöka denna bloggen trots allt...

Nåväl, det é fredag. Jag älskar fredagar, det é en mysig dag. Ser soffan, groggen och kräftorna framför mig redan. Innan dess ska jag iofs hinna med en hel arbetsdag, besöka kyrkan inför Jeanettes och Daniels stundande bröllop och sist men inte minst så ska jag ju lägga om Hot Shot.

Funderar på hur jag ska kunna ta mig till Limhamn och fixa mina nya dykarsaker. Jag hoppades ju på att komma igång och simma redan nästa vecka. Jag kanske får åka in imorgon när jag vaknat, eller iaf så jag é där kl 11... Skulle vilja ha sällskap dit, men Johan skulle visst pyssla med annat imorgon. Får väl se hur det blir med helgens schema...

Roliga och underbara citat (hur tänkte man förr egentligen??):

"I think there is a world market for maybe five computers."

Källa: Thomas Watson, chairman of IBM, 1943

"There is no reason anyone would want a computer in their home."

Källa: Ken Olson, President, Chairman and Founder of Digital Equipment Corporation, 1977

"Everything that can be invented has been invented."

Källa: Charles H. Duell, Commissioner, U.S Patent Office, 1899

Haha, lite kul bild om man tänker på första citatet, i bara detta rummet ryms det väl typ 50 datorer...?!

Hungrig, dax för frukost...

//

Chisan

Veckan börjar redan lida mot sitt slut, inte klokt vad tiden går fort... Man längtar till helgen, det gör man varje vecka, oavsett om man har något kul bokat eller ej. Man längtar sig ur livet, inte bra... 

I helgen händer det massor med skoj. Helgalna släkten ska träffas på lördag. Min släkt på pappas sida é helt makalösa, har man inte megafonen med sig så lär man inte kunna göra sig hörd. Jag é alltid helt slut efter deras fester, man har alltid lika sjukt kul med släkten Persson/Lindblad och man dräneras fullkomligt på energi. 

Jag har äntligen fått en simmarkompis, underbart! Inte sånt där vanligt tramsigt sim utan fensim helt enkelt. Ser verkligen fram emot att få börja träna igen. Förr simmade jag väldigt mycket, tränade stenhårt och lyckades simma relativt snabbt ändå. Idag vet jag inte om jag lyckas komma upp i samma nivå, men jag ska iaf ge det ett ärligt försök. Mina gamla fenor har jag kvar, måste ha tag i en baddräkt och ett nytt cyklop och snorkel. Måste ut på jakt, minns knappt var man får tag i sakerna bara, förr körde jag ju till Limhamn och köpte simgrejer, jag vet inte ens om affären där finns kvar...

Jag känner redan krampen komma... Ihh, nu har jag ingen pappa som kan dra upp mig ur vannet och hjälpa mig bli av med krampen. Jaja, det löser väl sig, när jag sjunker som en sten kanske någon kommer till min undsättning...

Kul ska det bli iaf, ser verkligen fram emot att få börja fensimma igen, det trodde jag aldrig att jag skulle göra...

Kalsson, har du dina gamla saker kvar??

Även idag ska Hot Shots ben läggas om, frågan é hur länge man ska behöva lägga om det? Svårt att veta om skinnfliken har fäst som den ska, man vill ju inte gärna pilla och riva upp något... Jaja, får väl se hur jag gör, över helgen får jag nog lägga om det, sen kanske jag får hitta på något annat...

Ännu en härlig dag, fint väder men inte aldeles för varmt, passar mig väldigt bra, synd man inte ha en häst att rida, det é ju nu det é perfekt ridväder... Men det é mysigt att komma till stallet nu, folket börjar som sagt samlas lite vid samma tidpunkt igen, I Like!

Nä, dax att käka lite frukost!

Kram

//

Chisan

 

Shit, idag när Johan kom med posten fick jag lite hjärtsnörp. Ett brev till mig, inte vilket brav som helst, nämligen en inbjudan till klassåterträff från Videdalskolan 9A. Herregud, det é 10år sedan jag gick ut årskurs 9. Jag minns det som igår, jag red nämligen skolavslutningen maskeradkaravan på mitt 5åriga fullblod iklädd raffsett (stavas det så??). Haha, de kläderna har jag kvar i min låda, som ett kärt minne, mer än så blir det aldrig, kommer aldrig komma i de kläderna igen...

Försökte hitta en bild från den dagen men jag hittar tyvärr inga bra, kanske kommer de en annan dag...

Minns att jag hade hanbollskister i rumpan för att få trosan att hålla sig på plats och inte kasa för långt in i rumpan, haha, attans vad klistrigt... Kanske därför jag bara rider i string idag, då sitter de redan så långt in de kan komma, hahah!!!

Ja, jag får väl se om jag går på återträffen, jag é nog inte helt sugen på det... Vissa vill man ju träffa, men vissa hade jag gärna sluppit resten av livet... Otroligt att det sååå lång tid sedan jag slutade 9:an, jag börjar helt enkelt bli gammal, det é bara att inse. Än så länge é jag iaf yngst på jobb, det känns jäkligt bra!

Nä, till en helt annan sak. Iag va det ju som sagt dax att byta bandaget på klumpedunsen Hot Shot. Jodå, med 4 mans styrka så lyckades vi även idag att få ett nytt bandage på plats.

MEN, vi hittade ett nytt sår, denna gången på höger framknä. Jag blir så trött, hur lyckas han?? Såg såret i måndags men då hade såret en ruva, nu hade han ju så klart lyckats pilla bort ruvan och nu va det ett öppet sår, ja, jag fick ju lägga om det oxå... Nu é han lindad på 2 ben!

När ska han lära sig att inte skada sig hela tiden? Det é ju inte direkt så att han och kompisen é sjövilda i hagen, där é i regel alltid hur lungt som helst, de tuggar gräs som om de aldrig sett mat innan... Får väl snart linda in hela hästen i bomull och isolera honom i en madrasserad box...

Här har ni drullputte med far. Lindad på två ben på väg ut i hagen för att skaffa sig fler skador... Men jag tror trots allt att det é en väldigt tålig häst, han har, än så länge, inte haltat. Bara för att jag skrev så så lär han väl vara stenhalt imorgon... Ta i trä, han får bara inte bli halt!

//

Chisan

Igår va jag helt slut i kroppen, orkade precis ta mig igenom min arbetsdag. Åkte sedan för att fixa nytt förbandsmaterial lite snabbt, åkte sedan hem för att vänta på att Johan skulle komma hem. Väl hemma slocknade jag som en fura, sov 1½ timme. Efter det va jag ganska pigg faktiskt, behövde den stunden för mig själv och dessutom utan hundar. Jag kunde med andra ord slappna av helt och hållet...

Åkte till stallet. Det va en härlig kväll i stallet, många va där, det kändes som de flesta va samlade igen. Somrarna blir gärna lite knepiga, alla é i stallet vid olika tider, lite synde men så é det. Nu när de flesta börjat jobba eller börjat skolan igen så ska det väl bli ordning på torpet, då é vi ofta alla i stallet samtidigt...

Johan hämtade Hot Shot och vi började riva av bandaget. Till min stora förvåning så såg faktiskt såret väldigt fint ut. Jag trodde det skulle vara svullet och att han skulle vara mer halt. Hoppas det håller i sig så vi snart é tillbaka på banan igen.

För att kunna lägga på ett nytt bandage behövdes 4 man! Hot Shot é lite väl ivrig och tycker inte det é så kul att behöva stå still för länge. Åsa höll i bremsen, Johan servade mig med material och Tina kämpade som ett djur för att försöka få upp ett framben vilket hon aldrig lyckades med. Hot Shot stod som gjutet i marken vilket va bra för mig, men Tina fick jobba som ett djur för qtt hålla honom distraherad...

Stort tack gott folk, ni gjorde en superinsats, nu ska det bara läggas om en vecka till, minst...hihi!!

Jag känner mig lite halvrisig i kroppen, svullna körtlar överallt men känner inte mycket av en ev förkylning, mest lite hängig. Skumt känns det iaf. Något som dock piggade upp va när baconpaketen kom hem igår, jisses va de va glada när de såg mig... Jag fattade nada, men det va väldigt kul att få ett sånt bemötande av hundar som bara kännt mig en vecka. Idag é det dax för töserna att åka hem, känns lite trist faktiskt. Nu har vi börjat lära känna varann och jag har börjat få lite pli på dem. Vi har faktiskt fått saker och ting att funka bra hemma, även med katten springandes omkring...

Tack för mig så länge...

//

Chisan

Jag känner mig lite lugnare idag, har hunnit sova på saken. Jag é trött, det känns som ögonen aldrig vill öppnas ordentligt. Det va en jobbig dag igår, men jag håller nu tummarna så hår det bara går för att det ska gå bra och att såret läker som det ska. Just nu funderar jag mest på hur jag själv ska kunna lägga om hans ben, får väl vänta på att Johan slutar jobba... 

Idag orkar jag ändå skriva om lite roliga saker som hänt den sista tiden...

 

I lördags va det så dag för Jeanettes möhippa. Gissa om vi väckte henne, tror inte det va så hon hade planerat dagen...

Dagen bestod av frukost, vattenskoterlek, vargvandring, sälmatning och bad i vedeldad tunna på kvällen. Händelserna verkade vara väldigt uppskattade och vi arrangörer va nöjda med resultatet.

Allt om möhippan presenteras inte nu, detta är bara ett litet smakprov, här kommer några bilder från dagen...

Gruppbild, tyvärr utan Åsa... Bilden tagen vid sälarna på Skånes Djurpark.

 

 På kvällen badades det i vedeldad badtunna. Väldigt mysigt tyckte även jag som egentligen inte é glad för värme. Tunnan é full med pågar, men kvällsplanen blev en annan än den som egentligen va planerad. Vi skulle på restaurang på kvällen, men det röstades för att stanna och bada istället. Därför fick vi dela med oss av tunnan till pågarna som varit så snälla och servat oss töser hela dagen lång...

 Sammanfattningsvis va det en bra dag och alla verkade nöjda, inte minst Jeanette... //Chisan  

Egentligen skulle jag skrivit en massa kuliga saker här idag, men så blir det inte, jag har annat att berätta och skriva av mig...

Det é måndag och jag é ledig som vanligt. På måndagar bokar jag in saker såsom tex hovslagare. Idag va en sån dag. Billbo, Calle och Hot Shot skulle få nya skor.

Jag va i stallet vid 8-tiden och tog in Billbo och Calle. Dessa två var först ut. Allt gick som vanligt helt utan komplikationer. Efter en stund gick jag ut för att hämta Hot Shot, han skulle få komma in en stund innan för att i lugn och ro få kissa och kolla läget.

Väl hans tur började vi med framhovarna. Hot Shot é ganska lugn och uppför sig ordentligt. Efter en liten diskussion med hovis bestämmer vi oss för att även sko honom bak eftersom han faktiskt ömmar lite när jag rider. Han tycker helt enkelt det é lite oskönt (ja jag vet, inget bra ord) när vi rider i skogen. Markerna runt om är ganska steniga och därav behovet av bakskor.

Sagt och gjort, vi påbörjar bakskoning, Hot Shot står ganska bra i början. Efter en stund börjar han bli lite rastlös, men uppför sig ganska ok ändå.

Hovis jobba på så gott han kan så det ska bli klart fort.

Hot Shot lyckas dock med att trampa av sig ena skon redan under tiden. Underbart, suck! Hovis sa att det va den snabbaste tappskon han varit med om...

Proceduren fortsätter, hovis jobbar på och snart é han klar med båda bakskorna. Han ska bara ta en sista kik på hoven så allt blivit bra. DÅ, helt utan förvarning så tar Hot Shot ett kliv rakt in i hovslagarlådan!!! Jag skriker NEEEJ, hästjävel! Hur é det möjligt? Jag känner ångesten komma, ser blodet rinna... Alla möjliga och omöjliga tankar hinner fara genom skallen på mig, hur gick det med senan (!), hur lång konvalecens blir det nu, ska han stå i boxvila, vem ska stå med honom inna, han kan ju inte stå inne ensam... Inte nu igen, jag skulle ju rida idag.... FAN!

Min underbara dumma, dumma häst...

Hovis blir blek, han som annars é ganska stöddig. Har jag förbandsmaterial? Tror mitt é slut, använde allt mitt till knäskadan. Anette letar, hovis letar, jag yrar rundor. Jag é uppgiven, ledsen, arg och förtvivlad... Varför? Jag orkar inte mer, jag vill ju bara rida lite...

Anette och hovis kommer med förbandsmaterial. Jag slänger mig ner vid benet för att börja linda, måste få stopp på blodflödet. Hovis håller ett framben, Anette håller i grimman. Jag bli arg, hästen står inte still, han lyssnar och står någerlunda stilla tills jag slarvigt slängt på bandaget... Gråter, känner mig uppgiven och förbannad, jag förstår inte... Pulsen é hög, hjärtat bankar, ångest...

Jag leder honom till sin box. Han kissar omedelbart. Förmodligen därför han inte kunde stå stilla på slutet. Kommer vi någonsin få bukt med hans kissevanor? Jag som förberedde så väl för honom, så han kunde kissa innan...

Följer hovis ut, betalar och får en ny tid... Uppmanas att ringa veterinär, men min plan va ingen annan... Jag chansar inte... Hovis rullar iväg, jag kastar mig på ciggpaketet, jag gråter, är ensam, ringer Johan, ringer Åsa...

Får tag i veterinär Kalle, han kunde komma om en timme. Jag är hundvakt mitt i all kaos. Inser att jag kommer få vara kvar i stallet några timmar till, hundarna måste ha mat, jag hinner inte köra och handla. Kollar i kylen i fikarummet, en viss Åsa har köpt sardinder på konserv, tur för oss. Lägger det i två skålar, tro det eller ej men det passade baconpaketen (hundarna) perfekt i smaken.

Jag é hungrig, men det får vänta, jag måste städa, hästarna é törstiga. Jag kan inte tänka, ser bara värsta senariot framför mig... Hur kunde det bli så här??

Kommer på att jag faktiskt tog med soppa till stallet. Någon visste redan innan att jag skulle bli långvarig i stallet idag. Värmer lite soppa, slänger den i mig, hinner knappt känna smaken, bryr mig inte, måste bara få lite mat i magen...

Kalle kommer, han é lugn, jag é virrig, stressad och förmodligen en ganska jobbig kund. Han river mycket försiktigt upp mitt hemska förband. Han tittar på mig och undrar var såret är...??

Jag har visst lyckats få fliken så bra på plats att det knappt syns. Det börjar blöda, vi diskuterar om vi ska låta fliken sitta och hoppas att det inte är en senskada, isf blir han halt om någon dag. Vi é nyfikna, Kalle hämtar pincett och ficklampa. Hot Shot é inte riktigt lika tillmötesgående längre. Han får en lugnande spruta och brems. Åsa kommer, vitklädd...

Jag yrar, försöker förstå, men när Kalle snabbt fått lyft på skinnfliken ser han omedelbart att skadan är ytlig, ingen senskada i sikte!!! Stenen släpper från hjärtat, kryss i taket!!! Jag é glad, otroligt glad. Kan knappt förstå, jag som trodde detta va slutet, eller vad trodde jag, jag vet knappt...

Övertygar Kalle om att inte få boxvila eller sjukhage, han säger motvilligt att ja han kan gå ut, men lite senare idag...

Kalle får ingen medalj i bandagelindning, men slutresultatet blir ändå bra. Sätter in honom i boxen, betalar för mig och tackar för hans insats.

Måste röka, måste ringa, måste kissa baconpaketen, måste fixa vatten i nya gräshagen, måste handla...

Fixar med allt och kör till affären, gör sådana vardagliga saker, men i ett töcken, vet knappt vad jag handlar... Telefonen ringer, Johan efterlyser mig, han é redan hemma... Kollar klockan, jag har varit i stallet 10.5 timmar...

Något bra kom från denna dagen:

En bild från imorse, Calle häst va inte morgonpigg...

 

Fy sjutton, imorgon bär det av för att inköpa mer förbandsmaterial... Men nu é jag helt slut i planeten, måste sova, orkar inte mer idag...

//

Chisan