Igår va jag helt slut i kroppen, orkade precis ta mig igenom min arbetsdag. Åkte sedan för att fixa nytt förbandsmaterial lite snabbt, åkte sedan hem för att vänta på att Johan skulle komma hem. Väl hemma slocknade jag som en fura, sov 1½ timme. Efter det va jag ganska pigg faktiskt, behövde den stunden för mig själv och dessutom utan hundar. Jag kunde med andra ord slappna av helt och hållet...

Åkte till stallet. Det va en härlig kväll i stallet, många va där, det kändes som de flesta va samlade igen. Somrarna blir gärna lite knepiga, alla é i stallet vid olika tider, lite synde men så é det. Nu när de flesta börjat jobba eller börjat skolan igen så ska det väl bli ordning på torpet, då é vi ofta alla i stallet samtidigt...

Johan hämtade Hot Shot och vi började riva av bandaget. Till min stora förvåning så såg faktiskt såret väldigt fint ut. Jag trodde det skulle vara svullet och att han skulle vara mer halt. Hoppas det håller i sig så vi snart é tillbaka på banan igen.

För att kunna lägga på ett nytt bandage behövdes 4 man! Hot Shot é lite väl ivrig och tycker inte det é så kul att behöva stå still för länge. Åsa höll i bremsen, Johan servade mig med material och Tina kämpade som ett djur för att försöka få upp ett framben vilket hon aldrig lyckades med. Hot Shot stod som gjutet i marken vilket va bra för mig, men Tina fick jobba som ett djur för qtt hålla honom distraherad...

Stort tack gott folk, ni gjorde en superinsats, nu ska det bara läggas om en vecka till, minst...hihi!!

Jag känner mig lite halvrisig i kroppen, svullna körtlar överallt men känner inte mycket av en ev förkylning, mest lite hängig. Skumt känns det iaf. Något som dock piggade upp va när baconpaketen kom hem igår, jisses va de va glada när de såg mig... Jag fattade nada, men det va väldigt kul att få ett sånt bemötande av hundar som bara kännt mig en vecka. Idag é det dax för töserna att åka hem, känns lite trist faktiskt. Nu har vi börjat lära känna varann och jag har börjat få lite pli på dem. Vi har faktiskt fått saker och ting att funka bra hemma, även med katten springandes omkring...

Tack för mig så länge...

//

Chisan

 

Tina

19 augusti 2009 09:39

Inte konstigt att du känner dig hängig. Kroppen måste säga stopp någon gång o med allt som händer runt omkring med hästen osv blir man lätt mör.
Calle tyckte det var skoj igår, han är så rolig vet precis var man ska trava o skritta haha:-) Pappas hund var skeptisk på hela rundan o åka i vagnen + att hon skulle hålla reda på Billbo hi:-)
Väl hemma så skulle jag ta av Calle tömmarna och samtidigt tar Fredrik av Billbo tränset o går så iväg. Jag ska stoppa Billbo o samtidigt går Calle in i stallet haha..cirkus på Ekastiga hihi. Men som tur är e det ju bara Billbo o Calle så de går inte så långt busarna:-)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...