Herregud vilken dag det va igår!

Bruden (Jeanette), Tina och jag lämnade hemmet tidigt för att åka till frisören och få oss lite tillpiffade inför det stundande bröllopet mellan Jeanette och Daniel.

Efter 4 timmar hos frisören va det så dax att köra mot Höör. Jeanete va lugn hela förmiddagen, förvånansvärt lugn... Men, när vi väl va klädda och redo för färden mot kyrkan så började nerverna komma, spänd och med ett bultande hjärta. Även Tina och jag började känna av lite nervositet.

Vi va ju dock lite hungriga, svängde in om en korvkiosk för att få i oss vars en korv. Eftersom tidsschemat va pressat fick vi därför stressa killen som jobbade i korvkiosken. Stackare, han fixade våra korvar så fort han bara kunde, trots att potatismosen va slut. Haha, nog fick vi blickar och kommentarer när vi stod där uppklädda i korvkiosken! En upplevelse...

Jeanette fick äta sin korv hängandes utanför bilen, vi ville inte riskera att få ketchup på brudklänningen...

Korven på plats i magen, nu bar det av till kyrkan. Väl framme ösregnade det, såååå typiskt. Fram med paraplyerna och sen marchera mot kyrkan så fort det gick i dessa hopplösa skor.

Bröllopsakten gick ganska fort, men gud vilken fin stund. Jag hade gåshud i stort sett hela tiden, särskilt när denna sköna tjej sjöng så vackert.

Jeanettes mor grät sig igenom hela akten, jag kunde knappt titta på henne, med rädsla för att även jag skulle fälla en tår eller två...

När akten va över va det så dax för fotograferingen. Eftersom Jeanette och Daniel bestämt sig för att inte se varann innan bröllopsakten fick fotograferingen ske efteråt. Trots vädret é jag övertygad om att det kommer bli underbara bilder, det é ju Åsa som håller i kameran!

Den dagen, eller om den dagen kommer att jag ska gifta mig så ska inte min blivande få se mig innan heller. Daniels min när han fick se Jeanette kliva in i kyrkan till ringande klockar är obetalbar. Ganska amerikanskt, men helt underbart!

Nu va det ju så att jag fångade brudbuketten, haha, det va inte planerat va?!?! Hihi, vi får väl se vem som står på tur nästa gång...

God mat, gott sällskap, bra musik och god dricka kunde inte leda till annat än en brakfest lite senare på kvällen. Ja, nog va det fest alltid. Jag hade hur kul som helst. Träffade dessutom lite nytt folk, alltid kul. Ska se om jag hittar den tjejen på facebook idag. Men, jag vet ju hur mitt minne ter sig, därför skrev jag upp tjejens namn, då é chansen större att jag hittar henne, kanske iaf...

Stallgänget é fantastiskt, alltid lika kul att festa med gänget! Man blir aldrig besviken. Frågan é hur alla mår idag...??

Brudparet, hur mås det idag, hoppas ni fick en fantastisk natt på Åkersberga!

Emelie, kom du hem igår, eller du fortsatte sova på soffan....???

Trixie, hur é det med benen idag? Kanske inget bra skoval?

Åsa, mästerfotografen, hur många puckobilder har du på mig?? Ska bli kul att se dagens blogguppdatering, eller inte kanske..? Hihi!

Tina lilla, orkade du upp imorse så du kunde gå till nästa kyrka? Ingen bra dag för barnadop...

Therese, vilken fest du hamnade i, stackars dig att se all vuxen förödelse, haha! Några men för livet??

Cecilia, vår nykomling i stallgänget. Snacka om att bli inslängd i gemenskapen, välkommen!

Idag é det nog ingen större rullians i stallet, få hästar kommer nog bli rastade idag. Jag har iaf en ursäkt, annan än det faktum att det é "dagen efter". Hot Shot har lägligt trampat av sig en sko, då kan man väl inte rida va?! 

Blivande bruden (nu fru Nordin), Tina och jag, en "förebild" hos frisören, ingen vacker syn, hihi!

 Nu traskas det ner i altargången, synd näsan blev avklippt på Jeanette. Men man får väl ha lite överseende, det va ju Johan som höll i kameran...

 Brudparet, bestman/toastmaster och tärnorna.

 Man får passa på att ta bilder när man é uppklädd, det händer typ aldrig annars... Men visst é vi fina...?

 Åhh, vilken bild!!!

Kul bild att ha. Trots över fem år i samboskap har vi ingen bild som liknar denna innan.

Såååå fina tillsammans!

 Tina och hennes snackeglada far! Ove var dagen chaufför. Brudparet fick åka gammal fin Dodge.

 Stallatöserna samlade. Sällan man ser folket i sådana kläder. Härlig bild må jag säga!

 Haha, stalladrängarna! Fina va de allihopa...

En gruppbild på kvällens alla män!

Kan inte annat än att säga att det va en mycket minnesvärd dag igår. Fint ordnat, lyckligt brudpar, helt enkelt en väldigt lyckad dag, även om prästen tappade och klumpade till sig med pärmen under bröllopsakten.

Regn va det massor av igår, men det ska vitt betyda lycka och pengar, vi hoppas och tror på detta.

All lycka till er, herr och fru Nordin och ett stort tack för igår!!

Nu ska jag vänta på att Åsa uppdaterar sin blogg, ska bli spännande, tror jag. Men först lite frukost, det känns tomt i magen...

Kram på er alla!

//

Chisan

 

trixie

6 september 2009 14:00

Haha, som svar på din fråga kan jag ju säga att det känns att man lever iallafall!! Fast smärtan var värst igår trots allt.. Men vill man vara fin får man lida pin!!

Hihi, rolig kväll, den roligaste på länge faktiskt! Tjusiga allihopa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...