Kikar runt lite i min gamla blogg, inser att snart é det ett år sedan det hände. Ett år av saknad. Varje dag har jag tänkt på honom, varje dag har jag saknat honom, min älskade, älskade Bengan.

Läser gamla bloggen med ett hånflin (ibland kan man undra vad man tänkte när man skrev som man gjorde), läser med god aptit fram tills jag ser bilder på Bengan framhävas. Fortfarande kan jag inte se och läsa utan att gråta. Kan knappt skriva detta inlägget, minnen jag förträngt kommer igen. Bilder, dikter, tankar och känslor, jag vill inte brottas med ledsamma tankar.

Snart har det gått ett år, eller har det redan gått ett helt år? Jag orkar inte ens se datumen på bloggen, jag vill inte minnas. Jag vill inte veta den exakta datumen, vill bara den datumen ska få passera utan min bemärkelse...

Puh, det é jobbigt nu, riktigt jobbigt... Min älskade häst... J-vla skit.... Hur kunde det gå så illa...???

Jag glädjs åt min nya pålle, han é underbar. Hoppas vi kommer få en liknade relation som jag hade med Bengan, men visst é vi på god väg. Vi lär känna varann mer och mer för varje dag. Jag é verkligen glad att det é just Hot Shot som entrat mitt liv, vi kommer ha massor av kuligheter för oss i framtiden... Hoppas han får vara med många år mer än Bengan...

Nä, nu kan jag inte skriva mer, då gråter jag, det svider fortfarande så illa i hjärtat, saknaden är stor...

//

Chisan

Igår va lille calle på Björken, Höörs nya demenscenter. Jag va där en snabbis, ville ju se om han va uppskattad. Snacka om att han fick uppmärksamhet. De gamla verkade tycka det va riktigt kul! Gubbarna smilade som aldrig förr, helt underbart att se. Tänk vad lite som krävs för att få ett leende...

Det é fru Nordin (ganska kul, kan inte låta bli att skriva det) som ska ha tack för allt igår, det va hennes förtjänst alltihopa, det va hon som fixade och donade med allt. Jag passade dock på att åka med i vagnen när vi skulle hem, hihi, vi körde en liten sväng in om Höör Centrum (nä, jag vet, centum é inte stort), ganska kul med ALLAS blickar. Folk stannar bilarna för att glo, andra släpper rollatorn för att vinka. Ja, man fick helt enkelt ännu fler att le denna onsdagseftermiddag.

Mycket folk ute och hälsar på Calle. Riktigt fint väder va det oxå!

//

Chisan