När man av någon anledning inte kan eller får rida så känns ridabstinensen lite extra mycket. Jag är så sjukt sugen på en ridtur. Blomsi har varit lite skruttig i ett ben senaste tiden och har inte gått att rida på. Kanske hon snart är bättre så hon kan ridas igen. Eftersom det var snökaos när vi skulle på återbesök så fick vi helt enkelt ställa in så därför har vi inte riktigt koll på hur hennes ben artar sig.

Jaja, oavsett får jag inte rida och vädret är pissigt. Det är inga bra förutsättningar för igångsättning av häst så det är ju ingen panik nu när det är vinter.

Meeeeeen, jag är ju så förbannat ridsugen. Inte just precis när halsbrännan och foglossningen gör sig påminnd, men annars, hela tiden är jag ridsugen, just bara för att jag inte får/bör/kan. Typiskt. Ja, min tid kommer väl igen...

Under tiden går Sune på sin lösdrift och gör inte ett skit. Jag hoppas däremot att han passar på att växa till sig lite nu medans vi ändå har tid med det. Han är fortfarande lite ranglig lite valpig och lite halvtunn i hullet. Ändå har han helt fri tillgång till mat och stöttas med kraftfoder när det är kallt ute. Jag ser det som ett tecken på att han växer, hoppas att jag har rätt.

Fina Blomsi.