Jag har vid ett par tillfällen länkat till Kristians blogg. Nu måste jag bara göra det igen.

Jag läser hans senaste inlägg, jag förstår honom även om jag tycker det är ett väldigt intimt och djupt inlägg. Jag förvånas över hans styrka att skriva om det. Trots att kroppen förbereder sig på döden så finns vissa basala behov kvar någonstans och varför inte skriva om den stora biten av ens liv när han skriver om alla andra känslor och behov? Att skriva om det föbjudna är ändå lite speciellt..

Jag själv skulle inte skriva ett sådant inlägg, man vet inte vem som läser ens blogg egentligen, men i detta fallet handlar det faktiskt mest om vem som man faktiskt vet läser bloggen. Jag funderade genom hela hans text på om inte hans mamma läser bloggen, jag fick mitt svar i sista meningen och tro mig om jag säger att jag skrattade till regält mitt i all bedrövelse som Kristian skriver om. Ta er tid att läsa inlägget!

HÄR har ni länken till Kristians lite speciella inlägg.