Igår vaknade jag med ett aldeles för högt blodtryck. När jag väl såg siffrorna i monitorn började jag få lite smått panik. 183/98 stod det. Jag gnuggade ögonen och tittade igen, men det hjälpte ju inte. Hmm, jag satt där på sängkanten och såg värstasenariot framför mig. Men jag vågade inte ringa någon, jag insåg att jag i min stillhet såg till att fixa ett och annat. Jag käkade frukost, tog nytt blodtryck, duschade, tog nytt blodtryck osv osv... Men det gav inte med sig så jag ringde barnmorskan som bad mig komma in på en koll. Jag fick en tid först på eftermiddagen vilket lugnade mig lite, då var det inte så farligt högt ändå?!

Men när jag satt där hemma så snurrade tankarna, tänk om allt sker snart, kanske nu, kanske inte, förhoppningsvis inte. Nä, det måste dröja, men om inte så är jag ju inte redo! Massor med ouppackade kläder, lakan och annat. Shit. Jag började faktiskt även packa en väska för en eventuell tripp till SUS Lund. Jag insåg att jag skulle behöva en större väska.

Men nu är allt snart färdigtvättat. En runda till sen ska nog allt vara klart, om jag inte hittar mer i mina gömmor. Men huset är ju i kaos, ingenting är i ordning, allt är bara slängt här och var, för vem orkar hålla resten av huset i ordning när det är fullt byggpådrag i resten av huset?! Känns ganska omotiverande.

Jag hade önskat att jag kunde börja boa på riktigt, lägga in kläder där de ska vara, få ordning på litens rum, få till en naturlig sängplats till h*n osv osv. Men tvättstugan/grovköket blir så fint, det blir bästa rummet i hela huset snart. Det känns lyxigt att kunna tvätta kläder och bebis på ett superfräscht ställe. Allt blir så bra bara h*n inte bestämmer sig för att komma tidigare än planerat eller om min kropp ser till att krångla för mycket.

På barnmorskebesöket hade trycket lugnat sig lite igen. Jag får stanna hemma och ta trycket med jämna mellanrum. Jag tror och hoppas på att den dära maskinen jag har hemma inte tar riktigt rätt tryck på mig, men det är ju jäkligt svårt att ta trycket på sig själv men riktigt manschett och stetoskop tyvärr. Imorse låg trycket på ett mellanting, vi får väl se hur det artar sig under dagen och närmsta tiden...

Tack och hej för mig, håll tummarna för oss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...