Jag tycker faktiskt att den snön som nu yrde in över stora delar av landet var helt onödig. Man blir ju lurad, våren var väl på gång? Men det är faktiskt så att de senaste åren har inte isen släppt på ringsjön förräns mitteln på April, altså om en hel månad. Vi är helt enkelt lite tidigt på det och hoppas varje år att våren ska komma tidigare och tidigare.

Annars har jag väl kanske inte så mycket att berätta egentligen. En rolig, eller kanske lite småskum sak är att jag nattetid hittar på saker i sömnen. Jag har fått en nödvändig vana (ovana?) att gå på toaletten i alla fall en gång på natten. Då tar jag av min handskena (det är inte möjligt att gå på toa med denna på) för att sedan sätta på den igen när jag lägger mig. De senaste typ 4 nätterna har jag vaknat på morgonen av att jag inte behövt gå på toaletten (tro det eller ej!), men likförbannat har jag tydligen förberett mig på att gå upp då handskenen ligger prydligt på sin plats bredvid mig i sängen. Jag plockar altså av den i sömnen (drar inte av den utan knäpper fint upp alla kardborrebanden) och lägger den där jag alltid lägger den när jag ska upp på toaletten nattetid.

Jag börjar tydligen bli trött på skenen nu, eller hur ska jag tolka detta? Hahahahah!!! Undrar vad mer jag gör i sömnen?!

Nä, nu tackar jag för mig!

Det är bara ett grovkök/en tvättstuga, ja jag vet. Men innan visste jag inte att man kunde ha så mycket nytta av en fin tvättstuga! Men gud vad skönt att ha ytor att arbeta på. Helt fantastiskt. Jag är så glad och så nöjd. Min pappa och vår granne har hjälpt oss massor och jag är oerhört tacksam, utam dem hade det aldrig blivit klart i tid och inte heller hade det blivit så fint!

Minns ni hur det såg ut innan?

Såhär...

Nu ser det istället ut såhär och i detta utrymmet ska jag och liten spendera ett otalt timmar tillsammans. Observera den stora vasken, det är litens badkar.

Det ska läggas in en matta, och gardinen ska få lite färg, och en elektriker ska skruva fast ett strömuttag. Men alla de bitarna är gjort i en handvändning och jag anser att det är klart för användning. Jag tycker plötsligt att det är kul att tvätta   

På helgen när det finns hjälp att tillgå så passar jag på att få lite hjälp med mina stödstrumpor. Det är ett helsike att få på dem själv och inte är det lätt för någon annan heller, haha!!

När jag kom till jobb möttes jag av en liten lapp och en liten ängel. Tänk vilka gulliga kolleger jag har.

Jag och bebis har fått en extra övervakning av denna lilla ängel och jag tror allt att hon kommer få följa med i BB-väskan.

Jag kommer sakna mina kolleger och mitt jobb. Dock har jag börjat komma till den punkten att jag börjar längta efter att få pausa och bara strosa hemma och fixa inför bebis ankomst. Hoppas jag hinner få lite egentid innan liten bestämmer sig för att komma. En vecka innan beräknad födelse hade jag tänkt gå hem.

Inatt har jag sovit otroligt dåligt, vaknar ideligen av grym halsbränna. Dagen efter en sådan natt hade jag önskat att jag kunde bli hemma och försöka sova lite, men nu är inte läget så, men jag kan kanske ta lite flex på eftermiddagen istället...

Här om dagen hämtade vi vagnen. Mitt i all byggröra kändes det egentligen inte som att jag ville ha in mer grejor i huset, men nu blev det så ändå. Det närmar ju sig och det är väl bra att vara förberedd även på vagnfronten.

Såhär ser den ut, fast vissa partier är brun/kopparskimmrande.

Emmaljunga Duo Edge. Massiva däck så jag slipper köra punka   

För övrigt så knallar det på som vanligt (finns det något vanligt just nu??). Halsbrännan är grym mot mig, men snart, snart är detta över och vi får börja vårt nya liv som föräldrar. Det är fortfarande väldigt overkligt. Om bara några få veckor så sitter vi där, vi TRE! Mycket underlig och väldigt overklig tanke.

Jag börjar känna mig stressad på jobb. Allt som ska fixas innan jag slutar. Tur jag började på att rensa upp bland papper och annat skit redan för några veckor sedan...

Sen det hära med Försäkringskassan. När ska man ansöka och fylla i hur man ska göra med sin mammaledighet? Vilken djungel. Vet några goa vänner som har bra koll på systemet, ska fara hem dit en kväll och be dem om lite hjälp. Men man drar sig liksom för det eftersom man inte riktigt vet hur man ska göra och vilket sätt som är smartast att lägga sina dagar på.

Tack och hej så länge!

Jag känner mig som en dinosaurie. Jag sväller nåt otroligt, benen ska vi inte snacka om, det är rediga elefantben. Ansiktet, händer, fötter/ben osv osv samlar vätska. Undrar var detta ska sluta...

Det sparkas hej vilt särskilt på ett av revbenen, där é grymt ömt nu efter veckor av sparkande. Jag hör hur det knäpper och knakar ideligen. Udda upplevelse...

V 35+6

Nu är vi inne i rätt månad, förhoppningsvis. 28 dagar kvar till BF.

Imorgon är det Hem & Villa-mässan i Malmö. Dit ska vi, Johan ska rasta mig hela dagen. Jag är nog den enda som är glad att nya mässhallarna är lite mindre än de gamla   

Igår var det lite plusgrader och en gnutta sol. Vilken känsla, jag älskar våren, när allt kommer till liv igen. Synd bara att jag fått sån jävla allergi så att man inte riktigt kan njuta av det fullt ut.

På vägen hem igår fastnade jag i en bilkö. En olycka med två bilar som frontalkrockat utanför Bosjökloster, dvs inte alls långt hemmifrån oss. Det är så obehagligt, tänk, hade jag kommit 10 minuter tidigare så kanske det var jag som krockat. Bilarna var så demolerade, men trots detta så står det att de tre männen klarat sig med lindriga skador, otroligt! HÄR finns artikeln i kvällsposten.

Det jag egentligen ville ha sagt förutom att det är fruktansvärt med bilolyckor är hur folk beter sig när de hamnar i en bilkö. Vissa människor blir helt rabbiata och ska till varje pris ta sig där ifrån. Jag som hamnade precis utanför Ängsbyavfarten kännde ett visst obehag då alla skulle tränga sig förbi och vända där i hög hastighet. Många av idioterna tittade sig inte för när de svängde runt eftersom de antagligen tog förgivet att det inte kom några bilar från olyckshållet. MEN många bilar från kön vände längre fram och kom i en rasande fart vilket medförde att det var nära till många krockar i denna korsningen också. Och där stod jag och kunde inte komma undan...

Jag tog tillfället i akt att chilla, kollade fejjan och lyssnade på radio och gled ner lite i förarstolen. Varför stressa, man kan ju bara gilla läget och passa på att slappna av en stund...

Jag har fått ett tips om en salva som ska vara väldigt bra. Nu ska jag föra tipset vidare även om jag faktiskt inte vet om det är en bra grej. Jag har beställt den och hoppas den funkar som utlovat.

HÄR finns länken till mer info.

I övrigt så har mitt blodtryck lugnat sig något, 140/80 imorse. Dvs ett normaltryck för just mig som gravid. Ingen ko på isen med andra ord, jag fortsätter i "normal" takt och försöker njuta av magen trots att den nu är stor och otymplig. Men nu längtar jag verkligen till att liten kommer ut, jag är väldigt nyfiken på vem det är som ställt till med all denna oredan på senaste tiden   

Söt eller?!

Tack och hej för mig!

Igår vaknade jag med ett aldeles för högt blodtryck. När jag väl såg siffrorna i monitorn började jag få lite smått panik. 183/98 stod det. Jag gnuggade ögonen och tittade igen, men det hjälpte ju inte. Hmm, jag satt där på sängkanten och såg värstasenariot framför mig. Men jag vågade inte ringa någon, jag insåg att jag i min stillhet såg till att fixa ett och annat. Jag käkade frukost, tog nytt blodtryck, duschade, tog nytt blodtryck osv osv... Men det gav inte med sig så jag ringde barnmorskan som bad mig komma in på en koll. Jag fick en tid först på eftermiddagen vilket lugnade mig lite, då var det inte så farligt högt ändå?!

Men när jag satt där hemma så snurrade tankarna, tänk om allt sker snart, kanske nu, kanske inte, förhoppningsvis inte. Nä, det måste dröja, men om inte så är jag ju inte redo! Massor med ouppackade kläder, lakan och annat. Shit. Jag började faktiskt även packa en väska för en eventuell tripp till SUS Lund. Jag insåg att jag skulle behöva en större väska.

Men nu är allt snart färdigtvättat. En runda till sen ska nog allt vara klart, om jag inte hittar mer i mina gömmor. Men huset är ju i kaos, ingenting är i ordning, allt är bara slängt här och var, för vem orkar hålla resten av huset i ordning när det är fullt byggpådrag i resten av huset?! Känns ganska omotiverande.

Jag hade önskat att jag kunde börja boa på riktigt, lägga in kläder där de ska vara, få ordning på litens rum, få till en naturlig sängplats till h*n osv osv. Men tvättstugan/grovköket blir så fint, det blir bästa rummet i hela huset snart. Det känns lyxigt att kunna tvätta kläder och bebis på ett superfräscht ställe. Allt blir så bra bara h*n inte bestämmer sig för att komma tidigare än planerat eller om min kropp ser till att krångla för mycket.

På barnmorskebesöket hade trycket lugnat sig lite igen. Jag får stanna hemma och ta trycket med jämna mellanrum. Jag tror och hoppas på att den dära maskinen jag har hemma inte tar riktigt rätt tryck på mig, men det är ju jäkligt svårt att ta trycket på sig själv men riktigt manschett och stetoskop tyvärr. Imorse låg trycket på ett mellanting, vi får väl se hur det artar sig under dagen och närmsta tiden...

Tack och hej för mig, håll tummarna för oss!