Jag arbetar som bekant med äldre människor varje dag, jag ser ensamma öden och jag lider med många äldre som blivit isolerade i sina liv. Trots detta har jag själv en innerligt dålig kontakt med min egen gamla mormor. Jag tänker ofta att jag är för dålig på att höra av mig. Jag kör aldrig in på den dära fikan jag ideligen blir bjuden på eller välkomnar henne hem till mitt.

Jag har inte tid sägs det. Jag bor för långt bort. Jag har mitt liv och mina dagliga åtaganden och på helgen ska jag göra allt det jag annars inte hinner eller så ska jag ta hand om mig själv och min samborelation lite extra.

Mitt dåliga samvete är så påtagligt. Den dagen mormor lämnar jordelivet så vet jag att jag kommer ångra att jag inte tog mig mer tid. För det är precis det det handlar om - att ta sig tid NU, inte sen för då är det kanske för sent.

Jag kan inte skylla på att mormor är förvirrad och inte har behållning av att träffa mig. Jag har den förmånen att ha en mormor som är glasklar och har erfarenheter som jag själv aldrig kommer få.

Men det ser ut som att saker och ting förändras. Sedan mormor fick reda på att jag var gravid så har telefonerna gått varma. Det blir långa samtal. Jag tar mig tid, jag vill ge min tid till mormor. Jag skänker henne en tanke i de stunder jag får tid över och då ringer jag. I gengäld får jag ju så mycket, så mycket tacksamhet över att man hört av sig. Egentligen är det jag som ska vara tacksam som faktiskt har en klok mormor att ringa till, en mormor som bryr sig och som förstår.

Varför tog det 30år för mig att inse värdet av att ha en mormor att ringa till? Jag hoppas kunna träffa mormor mer då jag ska gå hemma med bebis ett år.

Trots fingrar med artros så stickar mormor en tröja till vår bebbe. Det kommer bli så fin och jag kommer vårda den tröjan mer än något annat...

 

Miss Persson

20 december 2012 11:40

Vilket fint inlägg! Jag kände direkt att det tog i hjärtat, är precis likadant för mig, samma tankar och känslor!

http://blacksheep.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...