Igår va lille calle på Björken, Höörs nya demenscenter. Jag va där en snabbis, ville ju se om han va uppskattad. Snacka om att han fick uppmärksamhet. De gamla verkade tycka det va riktigt kul! Gubbarna smilade som aldrig förr, helt underbart att se. Tänk vad lite som krävs för att få ett leende...

Det é fru Nordin (ganska kul, kan inte låta bli att skriva det) som ska ha tack för allt igår, det va hennes förtjänst alltihopa, det va hon som fixade och donade med allt. Jag passade dock på att åka med i vagnen när vi skulle hem, hihi, vi körde en liten sväng in om Höör Centrum (nä, jag vet, centum é inte stort), ganska kul med ALLAS blickar. Folk stannar bilarna för att glo, andra släpper rollatorn för att vinka. Ja, man fick helt enkelt ännu fler att le denna onsdagseftermiddag.

Mycket folk ute och hälsar på Calle. Riktigt fint väder va det oxå!

//

Chisan

Nu har jag beställt den, en bok om unghästar. Nog för att jag haft mycket med unghästar att göra, men ibland kan det vara bra att bläddra i en bok och få nya tips och ideér. Ibland står man lite still i sin utbildning, man gör helt enkelt bara som man alltid annars gjort. Man vill ju att allt ska bli så bra som möjligt, att man skapar rätt förutsättningar för sin unghästs framtid. Får väl se vad boken kan ge, annars finns det fler intressanta böcker man kan skaffa sig, börjar dock med denna...

Dax axå för att ta några kortare lektioner för min tränare Lena Lindell, hon é alltid bra, kommer alltid med bra kritik (inte alltid kul att höra, men välbehövligt).

Författare:

Jens Fredriksson & Ingrid Andersson.

174:- på Bokus.se

//

Chisan

Efter helgens bravader så va jag tacksam över att jag är ledig på måndagar. Hela måndagen gick åt till... INGENTING!... Jag intog soffan och datorn sen hände det inte många knop. Skönt, men ändå har man svårt för att slappna av helt. Man ser disken, tvätten och sen borde man städa lite oxå. Jag tvingade mig att diska, men mer än så blev det inte.

Hovslagaren kom dock på kvällen. HS hade ju lyckats trampa av sig en sko för några dagar sedan. Nu é den på plats och jag fick tvingat mig ur soffan några timmar. Dock alltid kul att komma till stallet, alltid någon att snacka lite skit med. Efter helgens händelser så hade vi ju mycket (eller många) att snacka om!

Igår va en bra dag. Allt flöt på bra på jobb. Jag körde hem för att vänta ut alla som jobbar några timmer senare än mig på dagarna. Jag slocknade som en fura, men när jag vaknade kände jag mig förvånansvärt pigg. Skönt det eftersom det va dax för en ridtur i skogen.

5 hästar blev sadlade och selade, med andra ord lite kaos i stallet. Verkligen kul att det börjat bli lite fart i stallet igen. Sommaren é alltid lite lugnare trots allt.

5 hästar, men 6 personer. Calle ställde upp och drog runt på Johan och Peter. Haha, det ser så kul ut med två vuxna karlar i vagn bakom en shettis. Superkul att de följer med, alltid uppskattat med männen med i stallet, extra kul när de dessutom kan följa med på turen i skogen...

    Bilder från igår. Bianca kunde inte stå still en sekund. En supermysig kväll. Ingen lång runda, men det va verkligen skönt att komma ut alla tillsammans. Dessutom var vädret perfekt!

Som sagt, Bianca kan verkligen inte stå stilla!

Hot Shot uppförde sig exemplariskt. Han har dock lite svårigheter när vi ska trava, han vill inte gärna komma efter, då slår han gärna om till galopp och tror det ska gå fortare, men det gör det ju inte när man står på stället och galopperar... Men han é go, inga hundar eller bilar kunde skrämma honom igår. Soptunnorna va ju iofs lite läskiga...

Äntligen har jag min Stübbensadel igen. Hot Shot har vuxit i den ganska bra i sommar. Det é ett gränsfall, men jag upplever att han trampar på bättre med denna sadeln trots allt. Lite ryggmuskler till så ska den vara perfekt. Verkligen skönt att vara tillbaka i sin vanliga sadel!

Diskuterade löshoppning, snart é det dax att plocka fram hinderna igen. Hoppas HS tycker det ska bli lika skoj denna gången, hoppas dessutom att han hoppar lika bra oxå! Nåja, kul ska det bli iaf, tror Calle ska få skutta lite han med. Han blir ju såååå glad när han får löshoppa lite...

Även idag blir en fin dag, känns konstigt att börja stalla in redan, det känns ju som det é mitt i sommaren... Nåja, hästarna kommer säkert tycka det é skönt, de kommer nog sova gott allihopa inatt på sin guldhalm...

Idag ska Calle tjänstgöra på demenscentrat Björken i Höör. Det é visst någon typ av aktivitetsdag där idag, därför ska Calle dit och köra gamlingar. Hoppas det blir uppskattat. Jag ska se om jag har tid att köra dit och titta i eftermiddag. Kan han bara få EN gammal dement människa att le, då é jag nöjd! Underbart att se människan och djur tillsammans. Tänk er själva, den dagen vi sitter på hemmet (jag hoppas dock någon tar livet av mig innan det sista steget in på hemmet är kommet),  tänk då om man fick chansen att åka häst och vagn?! Vilken lycka egentligen, åtminstånde för mig hade det nog varit det (fast jag ska ju inte flytta in på något hem!). Som sagt, hoppas Calle kan göra någon glad idag!

På lördag ska han på barnkalas! Ja, nu får han allt göra sig förtjänt av sin boxplats. Söte lille pågen! Han é såååå go!

Dax för lite frukost!

//

Chisan

Herregud vilken dag det va igår!

Bruden (Jeanette), Tina och jag lämnade hemmet tidigt för att åka till frisören och få oss lite tillpiffade inför det stundande bröllopet mellan Jeanette och Daniel.

Efter 4 timmar hos frisören va det så dax att köra mot Höör. Jeanete va lugn hela förmiddagen, förvånansvärt lugn... Men, när vi väl va klädda och redo för färden mot kyrkan så började nerverna komma, spänd och med ett bultande hjärta. Även Tina och jag började känna av lite nervositet.

Vi va ju dock lite hungriga, svängde in om en korvkiosk för att få i oss vars en korv. Eftersom tidsschemat va pressat fick vi därför stressa killen som jobbade i korvkiosken. Stackare, han fixade våra korvar så fort han bara kunde, trots att potatismosen va slut. Haha, nog fick vi blickar och kommentarer när vi stod där uppklädda i korvkiosken! En upplevelse...

Jeanette fick äta sin korv hängandes utanför bilen, vi ville inte riskera att få ketchup på brudklänningen...

Korven på plats i magen, nu bar det av till kyrkan. Väl framme ösregnade det, såååå typiskt. Fram med paraplyerna och sen marchera mot kyrkan så fort det gick i dessa hopplösa skor.

Bröllopsakten gick ganska fort, men gud vilken fin stund. Jag hade gåshud i stort sett hela tiden, särskilt när denna sköna tjej sjöng så vackert.

Jeanettes mor grät sig igenom hela akten, jag kunde knappt titta på henne, med rädsla för att även jag skulle fälla en tår eller två...

När akten va över va det så dax för fotograferingen. Eftersom Jeanette och Daniel bestämt sig för att inte se varann innan bröllopsakten fick fotograferingen ske efteråt. Trots vädret é jag övertygad om att det kommer bli underbara bilder, det é ju Åsa som håller i kameran!

Den dagen, eller om den dagen kommer att jag ska gifta mig så ska inte min blivande få se mig innan heller. Daniels min när han fick se Jeanette kliva in i kyrkan till ringande klockar är obetalbar. Ganska amerikanskt, men helt underbart!

Nu va det ju så att jag fångade brudbuketten, haha, det va inte planerat va?!?! Hihi, vi får väl se vem som står på tur nästa gång...

God mat, gott sällskap, bra musik och god dricka kunde inte leda till annat än en brakfest lite senare på kvällen. Ja, nog va det fest alltid. Jag hade hur kul som helst. Träffade dessutom lite nytt folk, alltid kul. Ska se om jag hittar den tjejen på facebook idag. Men, jag vet ju hur mitt minne ter sig, därför skrev jag upp tjejens namn, då é chansen större att jag hittar henne, kanske iaf...

Stallgänget é fantastiskt, alltid lika kul att festa med gänget! Man blir aldrig besviken. Frågan é hur alla mår idag...??

Brudparet, hur mås det idag, hoppas ni fick en fantastisk natt på Åkersberga!

Emelie, kom du hem igår, eller du fortsatte sova på soffan....???

Trixie, hur é det med benen idag? Kanske inget bra skoval?

Åsa, mästerfotografen, hur många puckobilder har du på mig?? Ska bli kul att se dagens blogguppdatering, eller inte kanske..? Hihi!

Tina lilla, orkade du upp imorse så du kunde gå till nästa kyrka? Ingen bra dag för barnadop...

Therese, vilken fest du hamnade i, stackars dig att se all vuxen förödelse, haha! Några men för livet??

Cecilia, vår nykomling i stallgänget. Snacka om att bli inslängd i gemenskapen, välkommen!

Idag é det nog ingen större rullians i stallet, få hästar kommer nog bli rastade idag. Jag har iaf en ursäkt, annan än det faktum att det é "dagen efter". Hot Shot har lägligt trampat av sig en sko, då kan man väl inte rida va?! 

Blivande bruden (nu fru Nordin), Tina och jag, en "förebild" hos frisören, ingen vacker syn, hihi!

 Nu traskas det ner i altargången, synd näsan blev avklippt på Jeanette. Men man får väl ha lite överseende, det va ju Johan som höll i kameran...

 Brudparet, bestman/toastmaster och tärnorna.

 Man får passa på att ta bilder när man é uppklädd, det händer typ aldrig annars... Men visst é vi fina...?

 Åhh, vilken bild!!!

Kul bild att ha. Trots över fem år i samboskap har vi ingen bild som liknar denna innan.

Såååå fina tillsammans!

 Tina och hennes snackeglada far! Ove var dagen chaufför. Brudparet fick åka gammal fin Dodge.

 Stallatöserna samlade. Sällan man ser folket i sådana kläder. Härlig bild må jag säga!

 Haha, stalladrängarna! Fina va de allihopa...

En gruppbild på kvällens alla män!

Kan inte annat än att säga att det va en mycket minnesvärd dag igår. Fint ordnat, lyckligt brudpar, helt enkelt en väldigt lyckad dag, även om prästen tappade och klumpade till sig med pärmen under bröllopsakten.

Regn va det massor av igår, men det ska vitt betyda lycka och pengar, vi hoppas och tror på detta.

All lycka till er, herr och fru Nordin och ett stort tack för igår!!

Nu ska jag vänta på att Åsa uppdaterar sin blogg, ska bli spännande, tror jag. Men först lite frukost, det känns tomt i magen...

Kram på er alla!

//

Chisan

Gjorde ett personlighetstest idag, här é resultatet som jag själv tycker stämmer bra.

På jobbsafari.se kan ni göra er egen personlighetsprofil för att se vad ni é för typ av person, ganska lärande för en själv om inget annat...

Din persontypkod: ISFJ

ISFJ-typer är ofta privata, lojala och omsorgsfulla personer, som verkar anspråkslösa och naturliga. Deras talang är framför allt att se till att allt är i ordning, så att andra omkring dem kan nå sina mål. Oftast erbjuder de sig själva att hjälpa andra när de märker att de behöver hjälp. De är oftast bättre på att uppfatta andras behov än sina egna. De är ofta vänliga och förstående personer, som försöker att undvika konfrontationer och konflikter.

För ISFJ-typer är det viktigt att organisationen eller företaget är strukturerat och välorganiserat, så att de kan skapa trygga ramar för att kunna utföra arbetet. Man hittar därför oftast denna typ i hierarkiska organisationer. Ofta hittar man ISFJ-personer i jobb där de har användning för sin lojalitet, respekt för traditioner och förmåga att stödja andra personer.

---------------

 Man kan undra, finns jag bara till för andra? Bör jag kanske ta mig i kragen och tänka lite mer på mig själv? När jag läser texten kan man ana att det é så jag lever idag... Som sagt, en liten väckarklocka har ringt, något man bör tänka på i framtiden kanske...

//

Chisan

Igår va ingen bra dag alls...

Jessi och jag skulle rida en sväng. Jag beslutade dock mig för att köra Calle när Jessi red Billbo. Vi hann inte komma långt innan Billbo snubblande på frambenen och trillade omkull. Inget dramatiskt egentligen, det såg ut som om Billbo mest la sig för att vila en liten stund. Jessi fastnade dock med foten i stigbygeln, typiskt. Billbo é för go, han stod bara vid sidan om henne och undrade varför hon låg där. Ingen panik med andra ord.

Jag släppte Calle vind för våg för att springa bort och hjälpa Jessi loss med foten. Lite skrapsår och lite öm i knäna, men annars mest chockad, det va ju hennes första avtrillning.

Motvilligt fick jag upp henne på hästen igen, duktig Jessi! Det é bara upp i sadeln igen, annars kommer man aldrig upp på hästryggen igen...

Denna dåliga dag slutade inte där... Jag tog in Hot Shot, skulle ta mig en sväng om i paddocken. Han é vinglig, lyssnar lite halvdåligt på hjälperna, men för att vara 3-år går det bra, han gör framsteg.

Efter passet va det dax att kolla till såret. Idag blödde det inte så våldsamt. Men nu é han trött på att bli omlagd varje dag. Han fäktade med bakbenet, en omgång vaselinindränkt kompress gick åt skogen. Jag gav mig inte, skulle ju ha den dära vaselinkompressen på plats. Men Hot Shot tyckte det va bra nu och fäktade ordentligt med bakbenet, träffade mitt lår i en ryslig fart...

ÅHHH!!!! Jag blev ganska förbannad, nog för att han kanske inte gjorde det med flit, men omläggningen gör verkligen inte ont! Talade om för honom klart och tydligt vad som gällde och att jag va ganska trött på hans fasoner. Jodå, det gav god effekt, bandaget kom sedan på plats utan några som helst problem! Varför skulle det va så jävla svårt! Det går mycket lättare om man har en samarbetsvillig häst...

Idag har jag ont i låret, blåmärket börjar synas ordentligt. Känner värmestrålningen men, men... Så é det i hästvärlden ibland, allt går inte helt smärtfritt alltid... Tur jag inte ska ha kort kort skjol på mig på lördag...

Idag é första dagen jag inte ska lägga om tänkte jag. Skönt för både mig och HS att slippa omläggning. Med hjälp av vaselinet så ska väl inte kompressen fastna iaf... Med andra ord har jag en "ledig kväll". Inte för att den känns så ledig, men till stallet ska jag inte iaf, inte mer än att jag kör förbi hagarna på vägen hem... Jag kommer nog hem sent ändå.

Känner att jag skulle behöva sova lite extra en kväll, så att man é fit for fight inför lördag då det vankas bröllop. Men vi får väl se hur det blir med den saken, sovandet aldså...

 Tack för mig så länge...

//

Chisan

Har varit lite slö med "dagens citat", men här kommer några:

Bättre en uppriktig fiende

än en falsk vän.

Erfarenheten är en bra lärare,

men han skickar svinaktigt dyra räkningar.

"Minna Antrim"

För att kunna lyckas

behöver vi våga misslyckas.

Vänlighet är att älska människor mer än de förtjänar.

"Joubert"

Diplomati är att be någon dra åt skogen

på ett sådant sätt att han ser fram emot resan

"Okänd tänkare"

Hade långa och vilda diskussioner ang bloggens vara eller icke vara i lördags. En snubbe från Honda tyckte det va helt absurt att blogga, att låta andra människor få ta del av ens liv i "smyg". Han tyckte man skulle lyfta luren och ringa, ha en personlig kontakt med sina medmänniskor. Han tyckte oxå att om man behöver prata av sig så gör man det med sin respektive eller med någon annan nära... Varför offentliggöra sin dagbok!?

Jag é av en helt annan åsikt, för mig é bloggandet mest egoistiskt, men även för en underhållande och informerande sak.

För mig é bloggen bra, här kan jag skriva av mig, jag kan få ut allt som tynger mig, sen lägger jag det oftast på hyllan för att sedan inte längre tänka på det. På det viset slipper Johan få höra allt skit när jag kommer hem. Den tiden kan vi ha till annat än att diskutera småsaker som jag irriterat mig på.

Självklart har man en dialog med gubben hemma oxå, men det kan vara skönt att ha någonstans man kan dit man kan vända sig för att komplettera det man inte alltid har tid med hemma...

Bloggen ska vara ett komplemment, inte den mänskliga kontakten. Så länge man kan hålla det på den nivån så tror jag bloggandet gör gott.

Vill man bara skriva för sig själv, ja då gör man det enkelt, man sätter ett lösenord...

Ibland skriver jag om kuliga saker, sånt som kompisar och släktingar faktiskt kan ha nytta av att veta. Jag slipper däremot att ringa. Givetvis kan jag ringa oxå, men ibland orkar man bara inte prata med någon, då é det lätt att bara skriva här så kan den som é intresserad läsa.

Vill man inte ta del av mitt liv, ja, då skiter man i det helt enkelt! Så länge jag tycker det é kul att skriva, ja då gör jag det...

Jag kan dock se att de konservativa i samhället helt enkelt missar något, men det é ju knappast mitt problem, snarare deras förlust.

//

Chisan

 Drängen
En tjock bonde hade problem att tillfredsställa sin fru.
Han beklagar sig inför en vän och menar att han blir
för varm och svettig för att hålla på tills frun kommit.
Han får då rådet att låta en av drängarna stå och fläkta när dom har sex.
Nästa gång det är dags för sex kallar han in en
storvuxen, mörkhyad dräng i sängkammaren.
Bonden bestiger frun och drängen står bredvid och fläktar.
Trots fläktandet blir bonden för varm och svettig och frun är helt oberörd.
Mannen beordrar då drängen att byta plats med honom.
Drängen gör som han blir tillsagd och fruns reaktion låter inte vänta på sig.
Hon stönar och kvider och får orgasm efter orgasm.
Då säger bonden: Fattar du nu hur man ska fläkta drängjävel?