Jag orkade helt enkelt inte rida igår. Småpulade i stallet, snackade skit med Åsa, Anette och Gun-Britt. Tog en glass i det fina vädret och bara njöt av min lediga stund. Tiden rullade iväg och sen kom Johan, klockan va redan 18.00 Fortfarande visste jag inte vad jag skulle sysselsätta HS med, men rida orkade jag inte iaf...

Lånade sedan Tinas nyinvesterade vita presenning. Jag va spänd på Hot Shots reaktion, men den reaktion jag förväntade mig uteblev. Han ville bara leka med den, tyckte inte den va läskig en endaste gång. Så svårt va det... Haha, han é för go den dära HS. Han kan vara skitskraj för kossorna, men en stor, prasslig, glänsande presenning rör honom inte i ryggen...

Än har han inte gått under presenningen, det får väl bli nästa steg...

Släppte sedan ut Calle på presenningen, men han brydde sig naturligtvis inte heller, inget kan skrämma upp honom. Hans uteblivna reaktion var förväntad, hihi! Släppte sedan ihopa busfröna lösa i paddocken. HS vill busa, Calle vill käka gräs i kanterna, hahahah!!!

Hottentott!

Idag Åker Johan norrut, ända till Sundsvall (har jag för mig att det va). Jag har huset för mig själv och jag har ingen att ta hänsyn till mer än katten.

Just nu kan jag dock tycka att det är dålig timing. Jag mår sådära halvbra, magen är i fullständigt uppror, den gör ont, så förbaskat ont! Jag har ingen ro i kroppen, kan inte sitta stilla, måste hela tiden ha minst en kroppsdel i rörelse. Att sitta och konsentrera sig på möte är just nu nästan omöjligt, jag kan bara tänka på min onda mage och vad som komma skall. Man kan tycka att det är ett angenämt problem, men prestationsångest är för mig inte att leka med. Johan säger att det kommer gå bra, vi hjälps åt, det löser sig. Jag känner mig för stunden lugnare... Skulle egentligen behöva honom hemma nu, stötta och uppmuntra, men men, nu åker han idag och jag får klara mig själv, så é det bara...

Ikväll åker jag med och tittar på Therés hoppträning. Alltid trevligt! Innan dess KANSKE jag orkar rida, om inte magen tagit all energin innan dess....

Tack för mig!

//

Chisan