Det har varit några jobbig dagar, men jag har kommit till insikt över mer än en sak. Jag har lärt mig en del om både mig själv och andra. Idag vet jag hur planen ser ut för den närmsta framtiden. Det känns ganska bra faktiskt. Jag har folk som backar upp  mig, som tror på mig och inte minst har jag en underbar sambo som finns där för mig och alla mina tosiga ideér.

Nu é det dax att blicka frammåt, göra det bästa av situationen. Det kommer lösa sig på ett eller annat vis. Det viktiga för mig är väl att svälja stoltheten, jag kan inte alltid klara allting, särskilt inte ensam...

Magen värker dock på en underligt sätt. Den känns inte längre stressad, kanske är efterdyningar från de senaste dagarna. Ont så in i vassen gör det däremot. Jag hade tänkt rida en sväng i det fina vädret, hoppas magen kan stilla sig så det är möjligt. Jag måste verkligen rida, både idag och imorgon. Till helgen ska juh HS få en hagkompis, då bör han kanske vara lite rastad dagarna innan...

Inatt har jag tullat på reglerna hemma. Sängen kändes ovanligt stor och tom nu när Johan är bortrest. Katten fick bli lite extra bortskämd och fick bästa sovplatsen - i min säng. Han får ALDRIG annars vara i sovrummet pga mig allergi och så som han hårar ner. Nu va det kanske inte för att skämma bort honom, utan för mitt egna egos skull. Nåväl, det va mysigt och några dagar såhär kan han väl få ligga i sängen, men på lördag får han allt flytta ut i fortöljen igen...

Jaha, då va det åter dax för lite frukost. Är inte det minsta hungrig, men äta bör man, annars dör man   

Tack för mig så länge!

//

Chisan