Shit, idag när Johan kom med posten fick jag lite hjärtsnörp. Ett brev till mig, inte vilket brav som helst, nämligen en inbjudan till klassåterträff från Videdalskolan 9A. Herregud, det é 10år sedan jag gick ut årskurs 9. Jag minns det som igår, jag red nämligen skolavslutningen maskeradkaravan på mitt 5åriga fullblod iklädd raffsett (stavas det så??). Haha, de kläderna har jag kvar i min låda, som ett kärt minne, mer än så blir det aldrig, kommer aldrig komma i de kläderna igen...

Försökte hitta en bild från den dagen men jag hittar tyvärr inga bra, kanske kommer de en annan dag...

Minns att jag hade hanbollskister i rumpan för att få trosan att hålla sig på plats och inte kasa för långt in i rumpan, haha, attans vad klistrigt... Kanske därför jag bara rider i string idag, då sitter de redan så långt in de kan komma, hahah!!!

Ja, jag får väl se om jag går på återträffen, jag é nog inte helt sugen på det... Vissa vill man ju träffa, men vissa hade jag gärna sluppit resten av livet... Otroligt att det sååå lång tid sedan jag slutade 9:an, jag börjar helt enkelt bli gammal, det é bara att inse. Än så länge é jag iaf yngst på jobb, det känns jäkligt bra!

Nä, till en helt annan sak. Iag va det ju som sagt dax att byta bandaget på klumpedunsen Hot Shot. Jodå, med 4 mans styrka så lyckades vi även idag att få ett nytt bandage på plats.

MEN, vi hittade ett nytt sår, denna gången på höger framknä. Jag blir så trött, hur lyckas han?? Såg såret i måndags men då hade såret en ruva, nu hade han ju så klart lyckats pilla bort ruvan och nu va det ett öppet sår, ja, jag fick ju lägga om det oxå... Nu é han lindad på 2 ben!

När ska han lära sig att inte skada sig hela tiden? Det é ju inte direkt så att han och kompisen é sjövilda i hagen, där é i regel alltid hur lungt som helst, de tuggar gräs som om de aldrig sett mat innan... Får väl snart linda in hela hästen i bomull och isolera honom i en madrasserad box...

Här har ni drullputte med far. Lindad på två ben på väg ut i hagen för att skaffa sig fler skador... Men jag tror trots allt att det é en väldigt tålig häst, han har, än så länge, inte haltat. Bara för att jag skrev så så lär han väl vara stenhalt imorgon... Ta i trä, han får bara inte bli halt!

//

Chisan

Igår va jag helt slut i kroppen, orkade precis ta mig igenom min arbetsdag. Åkte sedan för att fixa nytt förbandsmaterial lite snabbt, åkte sedan hem för att vänta på att Johan skulle komma hem. Väl hemma slocknade jag som en fura, sov 1½ timme. Efter det va jag ganska pigg faktiskt, behövde den stunden för mig själv och dessutom utan hundar. Jag kunde med andra ord slappna av helt och hållet...

Åkte till stallet. Det va en härlig kväll i stallet, många va där, det kändes som de flesta va samlade igen. Somrarna blir gärna lite knepiga, alla é i stallet vid olika tider, lite synde men så é det. Nu när de flesta börjat jobba eller börjat skolan igen så ska det väl bli ordning på torpet, då é vi ofta alla i stallet samtidigt...

Johan hämtade Hot Shot och vi började riva av bandaget. Till min stora förvåning så såg faktiskt såret väldigt fint ut. Jag trodde det skulle vara svullet och att han skulle vara mer halt. Hoppas det håller i sig så vi snart é tillbaka på banan igen.

För att kunna lägga på ett nytt bandage behövdes 4 man! Hot Shot é lite väl ivrig och tycker inte det é så kul att behöva stå still för länge. Åsa höll i bremsen, Johan servade mig med material och Tina kämpade som ett djur för att försöka få upp ett framben vilket hon aldrig lyckades med. Hot Shot stod som gjutet i marken vilket va bra för mig, men Tina fick jobba som ett djur för qtt hålla honom distraherad...

Stort tack gott folk, ni gjorde en superinsats, nu ska det bara läggas om en vecka till, minst...hihi!!

Jag känner mig lite halvrisig i kroppen, svullna körtlar överallt men känner inte mycket av en ev förkylning, mest lite hängig. Skumt känns det iaf. Något som dock piggade upp va när baconpaketen kom hem igår, jisses va de va glada när de såg mig... Jag fattade nada, men det va väldigt kul att få ett sånt bemötande av hundar som bara kännt mig en vecka. Idag é det dax för töserna att åka hem, känns lite trist faktiskt. Nu har vi börjat lära känna varann och jag har börjat få lite pli på dem. Vi har faktiskt fått saker och ting att funka bra hemma, även med katten springandes omkring...

Tack för mig så länge...

//

Chisan