Egentligen skulle jag skrivit en massa kuliga saker här idag, men så blir det inte, jag har annat att berätta och skriva av mig...

Det é måndag och jag é ledig som vanligt. På måndagar bokar jag in saker såsom tex hovslagare. Idag va en sån dag. Billbo, Calle och Hot Shot skulle få nya skor.

Jag va i stallet vid 8-tiden och tog in Billbo och Calle. Dessa två var först ut. Allt gick som vanligt helt utan komplikationer. Efter en stund gick jag ut för att hämta Hot Shot, han skulle få komma in en stund innan för att i lugn och ro få kissa och kolla läget.

Väl hans tur började vi med framhovarna. Hot Shot é ganska lugn och uppför sig ordentligt. Efter en liten diskussion med hovis bestämmer vi oss för att även sko honom bak eftersom han faktiskt ömmar lite när jag rider. Han tycker helt enkelt det é lite oskönt (ja jag vet, inget bra ord) när vi rider i skogen. Markerna runt om är ganska steniga och därav behovet av bakskor.

Sagt och gjort, vi påbörjar bakskoning, Hot Shot står ganska bra i början. Efter en stund börjar han bli lite rastlös, men uppför sig ganska ok ändå.

Hovis jobba på så gott han kan så det ska bli klart fort.

Hot Shot lyckas dock med att trampa av sig ena skon redan under tiden. Underbart, suck! Hovis sa att det va den snabbaste tappskon han varit med om...

Proceduren fortsätter, hovis jobbar på och snart é han klar med båda bakskorna. Han ska bara ta en sista kik på hoven så allt blivit bra. DÅ, helt utan förvarning så tar Hot Shot ett kliv rakt in i hovslagarlådan!!! Jag skriker NEEEJ, hästjävel! Hur é det möjligt? Jag känner ångesten komma, ser blodet rinna... Alla möjliga och omöjliga tankar hinner fara genom skallen på mig, hur gick det med senan (!), hur lång konvalecens blir det nu, ska han stå i boxvila, vem ska stå med honom inna, han kan ju inte stå inne ensam... Inte nu igen, jag skulle ju rida idag.... FAN!

Min underbara dumma, dumma häst...

Hovis blir blek, han som annars é ganska stöddig. Har jag förbandsmaterial? Tror mitt é slut, använde allt mitt till knäskadan. Anette letar, hovis letar, jag yrar rundor. Jag é uppgiven, ledsen, arg och förtvivlad... Varför? Jag orkar inte mer, jag vill ju bara rida lite...

Anette och hovis kommer med förbandsmaterial. Jag slänger mig ner vid benet för att börja linda, måste få stopp på blodflödet. Hovis håller ett framben, Anette håller i grimman. Jag bli arg, hästen står inte still, han lyssnar och står någerlunda stilla tills jag slarvigt slängt på bandaget... Gråter, känner mig uppgiven och förbannad, jag förstår inte... Pulsen é hög, hjärtat bankar, ångest...

Jag leder honom till sin box. Han kissar omedelbart. Förmodligen därför han inte kunde stå stilla på slutet. Kommer vi någonsin få bukt med hans kissevanor? Jag som förberedde så väl för honom, så han kunde kissa innan...

Följer hovis ut, betalar och får en ny tid... Uppmanas att ringa veterinär, men min plan va ingen annan... Jag chansar inte... Hovis rullar iväg, jag kastar mig på ciggpaketet, jag gråter, är ensam, ringer Johan, ringer Åsa...

Får tag i veterinär Kalle, han kunde komma om en timme. Jag är hundvakt mitt i all kaos. Inser att jag kommer få vara kvar i stallet några timmar till, hundarna måste ha mat, jag hinner inte köra och handla. Kollar i kylen i fikarummet, en viss Åsa har köpt sardinder på konserv, tur för oss. Lägger det i två skålar, tro det eller ej men det passade baconpaketen (hundarna) perfekt i smaken.

Jag é hungrig, men det får vänta, jag måste städa, hästarna é törstiga. Jag kan inte tänka, ser bara värsta senariot framför mig... Hur kunde det bli så här??

Kommer på att jag faktiskt tog med soppa till stallet. Någon visste redan innan att jag skulle bli långvarig i stallet idag. Värmer lite soppa, slänger den i mig, hinner knappt känna smaken, bryr mig inte, måste bara få lite mat i magen...

Kalle kommer, han é lugn, jag é virrig, stressad och förmodligen en ganska jobbig kund. Han river mycket försiktigt upp mitt hemska förband. Han tittar på mig och undrar var såret är...??

Jag har visst lyckats få fliken så bra på plats att det knappt syns. Det börjar blöda, vi diskuterar om vi ska låta fliken sitta och hoppas att det inte är en senskada, isf blir han halt om någon dag. Vi é nyfikna, Kalle hämtar pincett och ficklampa. Hot Shot é inte riktigt lika tillmötesgående längre. Han får en lugnande spruta och brems. Åsa kommer, vitklädd...

Jag yrar, försöker förstå, men när Kalle snabbt fått lyft på skinnfliken ser han omedelbart att skadan är ytlig, ingen senskada i sikte!!! Stenen släpper från hjärtat, kryss i taket!!! Jag é glad, otroligt glad. Kan knappt förstå, jag som trodde detta va slutet, eller vad trodde jag, jag vet knappt...

Övertygar Kalle om att inte få boxvila eller sjukhage, han säger motvilligt att ja han kan gå ut, men lite senare idag...

Kalle får ingen medalj i bandagelindning, men slutresultatet blir ändå bra. Sätter in honom i boxen, betalar för mig och tackar för hans insats.

Måste röka, måste ringa, måste kissa baconpaketen, måste fixa vatten i nya gräshagen, måste handla...

Fixar med allt och kör till affären, gör sådana vardagliga saker, men i ett töcken, vet knappt vad jag handlar... Telefonen ringer, Johan efterlyser mig, han é redan hemma... Kollar klockan, jag har varit i stallet 10.5 timmar...

Något bra kom från denna dagen:

En bild från imorse, Calle häst va inte morgonpigg...

Fy sjutton, imorgon bär det av för att inköpa mer förbandsmaterial... Men nu é jag helt slut i planeten, måste sova, orkar inte mer idag...

//

Chisan

 Puh, idag é jag allt hundvakt. È helt sjukt trött i kropp och själ... Man é ständigt på allerten, hålla koll och hålla isär. Idag har vi haft 5 hundar ihopa. Smulan, Beuty, Glittra, Funny och Frida. Inte helt enkelt att rasta alla samtidigt. Haha, men jag kilade ju ner till Jessica så jag fick hjälp av henne. På vår promenad gav jag därför henne i uppgift att gå med tre hundar, så kunde ovana jag gå med två...

Nä, nu é alla voffsingarna rastade och nybadade, dax för mig att få lite mat i magen...

//

Chisan

Kan verkligen inte komma på någon bra rubrik för dagens inlägg... Kanske palmkruka, lökapparat, dot se eller kanske fågeltorkar?

Avtagbara klädslar?

Nä, vet ni vad... Jag é helt förvirrad, känner mig uppslukad av vår interna humor. Vilken jäkla tur att de flesta från stallet va på kräftskivan, illa hade det varit för de som inte fattar våra nytillkomna skämt...

För att summera gårdagen så hade iaf jag sjukt roligt! Idag svider det i skrattmusklerna, halsen känns konstig och knäna värker efter allt dansande igår, men vad gör det, känner mig nöjd ändå...

Denna kvällen har skapat många roliga minnen som jag sent kommer glömma. Undrar om John Olle kom till Sjöbo igår? Tur jag slapp sitta i hundburen, men minkpälsen blev visst kvar i kärran...

*Tack Emelie för att du ordnade en supertrevlig kväll*

Här kommer lite bilder från kvällen!

 Åsa gör sig redo för kräftmaraton!

 Emelie och Trixie é på hugget!

 Tja, vad ska jag säga om denna bilden, den talar väl ganska mycket för sig själv va??

Haha, galen?? Men det visste vi redan...

 Jessica och Trixie i samma leklag!

Ja, man kan undra...

 Haha, inte konstigt öronen tjuter idag, vi dansade ju bredvid högtalarna...

Undrar vilka hemlisar det snackas om här...?? Palmkrukor kanske??

Susanne va oxå ute och svängde de lurviga!

Ni får ursäkta detta spretiga och osammanhängande inlägget, men idag blev det inte bättre...

Ska nog prova att käka något nu, magen känns oförskämt tom...

Tack för mig!

/

Chisan

Ja, nu é det snart dax för bröllop. Tina och jag har lyckats bli tärnor. I detta ligger massor med ansvar, bland annat att hålla bruden glad och nöjd, även innan själva dagen...

Vissa saker går inte alltid enligt planerna, därför tog vi Jeanette till en bröllopsbutik i Vinslöv igår. Gissa om hon blev fin! Det va en rolig eftermiddag med många fina klänningar, och till slut hittade hon en klänning som va klippt och skuren för henne! Vi blev stolta tärnor till en otroligt vacker brud!

En snabb runda till stallet med Tina. Hot Shot hade ju som vanligt lyckats ta av sitt bandage, men jag va snabbt framme med min självhäftande linda och fixade till läget. Denna pållen é underbar, trots att Lukas puffar och sparkar på honom så står han aldeles stilla tills jag lagt om benet färdigt, jag har inte ens grimma på honom. Någonstans i ärthjärnan finns det lite vett trots allt. Min fina häst...

Snabbt fick jag sedan köra hemmåt för att hämta upp Johan och K3. Vi skulle fira svärmor som fyllt år. Vi käkade gott på Jernkällaren och for sedan vidare hem till Jesper och Anki. Alltid urmysigt att sitta i deras trädgård, där har blivit så otroligt fint med pool och grejer... En upplyst pool i mörkret, det kan knappt bli mysigare!

Men jag va pigg, hela kvällen, fick tvinga mig i säng kl 23... Det va helt enkelt en härlig dag som fick mig att återhämta energi. Ibland blir saker och ting bättre än man tror...

Idag é det fredag och den stora dagen har kommit, dagen vi sett fram emot läääänge! Jessi och Mattias flyttar idag, om ni inte redan visste det, haha!!

Jag kan knappt förstå det, nu é jag inte ensam i G:a Boo längre. Nu känner jag ingen större längtan efter annat boende, det har vi lagt på hyllan. Istället får vi renovera, kanske till och med bygga ut en dag, vem vet...

Kikar i min lilla spåkula, ser en hektisk helg framför mig. Men jag é helt säker på att det kommer bli en underbar helg! Redan i eftermiddag börjar det, dax att hjälpa till med flytten... Senare på kvällen blir det väl någon form av matlagning, och kanske, om vi har tur så kommer Tina och Fredrik oxå, då kanske vi leka lite på sjön med skotrarna oxå. Nja, jag kan inte se att det blir en dålig helg, dessutom har jag ju semester nästa vecka... Wiiii!!

Imorgon kväll blir det dessutom kräftskiva, endast för töser!! Haha, nu får allt pågarna klara sig lite själva, får väl se hur det blir med den saken, haha! Numera kan ju Johan och Mattias krypa hem om det skulle vara så...

Nä, nu får jag nog ta och fixa lite med annat som måste göras innan semestern!

Tack för mig!

//

Chisan

Kikade runt lite på min gamla blogg. Tänk egentligen så mycket man hunnit med att skriva, skriver man ut det borde det bli en hel bok...

Lite nostalgi blev det faktiskt, även om jag inte bloggat så väldigt länge trots allt. Alltid kul att gå tillbaka och kika på gamla bilder och minnas hur man tänkte och kände just i den stunden. Ibland har jag fått till det bra, jag kan verkligen känna hur jag mådde den dagen och hur jag upplevde stunden. Idag känns det sällan som jag kan gå tillbaka till inlägg som nyligen är gjorda och läsa dem med ro och tycka det är bra inlägg. Tycker själv att jag blivit disträ och inte lever för stunden, tänker inte alltid på hur bra jag faktiskt har det. Har därför svårt att uttrycka mig i skrift oxå för tillfället. Frågan é varför och vad sjutton ska jag göra åt det?!

(Hittade lite gamla bilder...)

Även om man har mycket omkring sig é det viktigt att tänka på sig själv, uppmärksamma kroppens signaler. Dock ska man sålla bland sina känslor, tar man allt på stort allvar får man problem. Ibland måste man bara följa med strömmen och skita i vissa saker, det svåra é väl egentligen att sålla bland allt...

Igår va jag ute hos pållarna, som vanligt efter jobb. Denna gången hade Hot Shot lyckats dra av sitt bandage igen!! Såret ser dock väldigt bra ut, skorpan lossnade av sig själv igår, under va det bara ett lite rött märke. Trots det så lindade jag det lite provisoriskt för att flugorna inte ska ge sig på det ändå. Men, den stora frågan é hans knä, det ser ju lite missformat ut nu. Ringde veterinären och till svar fick jag att det kan vara ett överben som, blivit eftersom skadan va ända in till benhinnan. Det ska kanske inte göra något för hans fortsatta karriär, men knäet é inte vackert. risken finns att deformiteten växer, då kan det händ att man behöver ta bort överbenet med flytande kväve. Hmm, låter väldigt skumt i mina ögon. Jag ska iaf avvakta och se hur det artar sig. Nu kan jag rida på som vanligt iaf och det é skönt. Minst en dag i helgen ska jag rida iaf! Hoppas bara inte det blir för jäkla varmt!

Igår fyllde svärmor år visst. Hennes ska vi fira ikväll på Jernkällaren. Jag hade kanske tänkt rida så vi får väl se vad jag bestämmer mig för när det é kväll... Måndag é jag ledig iaf, då ska väl inget kunna hindra att jag rider, ska försöka se till att inget stör och kommer emellan, typiskt vore det annars och jag kanske rent av kan bli lite irriterad på den som kommer och sabbar min måndag!! Den enda lediga dagen på semestern liksom, ska försöka att inte vara en enda människa till lags förutom mig själv, vå får väl se hur bra det går...

Förhoppningsvis får jag hädanefter lite mer sällskap av Jessi och Billbo nu när Mattias och Jessi flyttat till metropolen G:a Boo!!

Nä, tack för mig så länge!

//

Chisan

Jaha, då va den annonserad min lastbil. Nog för att jag inte använt den massor med gånger så vet jag ändå att det é en bra bil och att hästarna inte kan åka bättre. Men vad ska jag med den till om jag nu har en häst som går att lasta i vanligt släp...?! Nåja, det va väl den första och sista hästlastbilen jag hade... Kul så länge det varade...

 Idag é det superfint väder. Hoppas det kan vara någerlunda väder även nästa vecka eftersom jag då har semester. Förmodligen kommer det inte kännas som någon vidare avkopplande semestervecka, har en massa åtaganden som ska göras. Känns som om man skulle flyttat semesterveckan lite... Skulle vilja få lite tid till att rida oxå... Nåja, så kan det vara, hoppas det blir lite tid över till mig själv...

Var och hämtade Camaron igår. Nu syns det inte någonstans att däckakillarna sabbat den för en tid sedan. Nu é den fin igen, kommer bli finare efter Teds uppfräshning. Sen é det dax för även den att hitta ett nytt hem... Nu é det rullians på sakerna! Egentligen skulle man satt krok på Camaron, kollade vad den fick dra, hela 1650kg!!! Vilken annan bil får det på B-kort?? Helt otroligt juh!! En nyare typ Saab eller Wolksagen får ju knappt dra 1300kg... Hur tänker de när de sätter vikterna för släparna, inte tar de hänsyn till vilka bilar som faktiskt é bra och säkrare att dra släp med!

Blä, känner mig lite nere idag, känner att jag inte kan göra det jag ska, eller det jag vill rättare sagt! Allt annat kommer i vägen hela jävla tiden, födelsedagar och ständiga sjukhusbesök tillexempel... Man ska alltid vara alla till lags, varför é det så? Man vill helt enkelt för mycket tror jag...

Inte har jag haft tid att sätta mig på min jävla cykel heller. Har fan inte tid med mig själv ens, men med alla andra har jag tid... Blir så jäkla förbannad på mig själv ibland... Nä, det é nog lika bra att jag avslutar inlägget här, känner mest hur frustrationen tar överhand...

//

Chisan

Helgen har verkligen varit händelsefull.

Fredagen började med gott sällsap, Jessi, Mattias och Ted hälsade på. Av någon anledning, förmodligen för att vi hade långa och intressanta diskussioner. Klockan blev sent innan vi kom i säng.

Fredagen va grym på jobb, jobbade halvt ihjäl mig. En lång natt på det gjorde att lördagen blev ordentligt seg! En drygare lördag kan jag knappt minnas. Försökte med alla medel att komma i form till lördagens kräftskiva, men det gick inte. Festen va riktigt trevlig, men jag va inte på hugget, verkligen synd, men så é det ibland.

Kom i säng redan 00.40 På söndagen sov jag tills klockan ringde 10.30 Minns inte när jag sov så länge sist, förmodar att jag behövde det!

Söndagen va mysig! Jag, Johan, Tina och Fredrik tof oss en runda i skogen med våra underbara pållar! Äntligen vågade jag sitta upp och rida Hot Shot. Såret har fin skorpa. Knäet lindas fortfarande, men det é mest för att undvika att flugorna går till attack! Nu é vi snart tillbaka på banan igen, underbart! Har verkligen saknat att rida. Trist att halva sommaren gick åt att läka sår. Mätte honom här om dagen, han har faktiskt vuxit 1.5-2cm Med andra ord gjorde det honom gott att komma på bete och vila sig lite. Han é på hugget nu, bockar och lever jäkel, kul att se honom med sådan livsglädje!

 Tina och Hot Shot! Fina som tusan ihopa!

Nu é det måndag och jag é ledig som vanligt. Riktigt mysigt att sitta inne när det ösregnar och åskar ute. Jag skulle dock behöva plocka fram mitt tortyrredskap, min cykel. Tror jag ska ta ut den på terassen och cykla lite. Behöver verkligen göra något med denna hemska hydda. Ser ju för sjutton ut som en elefant. Men jag undrar egentligen hur det kunnat bli så illa. Visst jag äter gott, men inte onormalt mycket och inte heller onormalt onyttigt. Jag och kroppen é inte överrens alls. Jag vill så mycket, men kroppen strejkar. Har ont i kroppen, många leder sviker och musklerna ömmar. Självklart skyller jag på mig själv och min övervikt, men hur fan ska man kunna göra något åt det om kroppen inte vill sammarbeta? Hoppas jag klarar av att cykla iaf, springa är helt uteslutet... 

 Tur jag kan rida utan större problem iaf...

//

Chisan