Satt och kikade igenom lite bilder på datorn, här kommer några. Lite minnen från året, alltid kul att tänka tillbaka, eller ja, kanske inte alltid, men oftast iaf.

Lille Sune uptäcker världen. Hoppas han blir lika fin som sin syster när han blir stor! Hihi, han hänger väl inte i knäna, haha, han é väl bara redo för flykt antar jag...

Jag och Jessi. Tjejen som numera har uppgarderat sig till Höörsbo, det trodde jag aldrig skulle hända. Även kallad för stugfolket, hihi!!

Tja, nu kommer jag inte riktigt ihåg om denna bilden är tagen i år, men vilket fall, det är ett kärt minne. Kul att ha en sån bild, det lär nog aldrig hända igen att jag modellerar...

Pepparkakshus, om ingen såg det. Ibland kan jag pyssla till det lite. Det händer sällan, men ibland faller det mig i... Hoppas jag får lära mig något nytt när det ska julpysslas med Åsa. Hmm, kan tänka mig att vi äter upp allt gott istället för att ge bort...

Ja, detta hoppas jag inte ska upprepas i år igen. Håller i så fall tummarna för att räddningstjänstens båt numera fungerar som den ska.

En fulebild på mig och brossan. Vet inte varför jag tog med den, men det é alltid kul med bilder på familjen!

Katten. Ja vad säger man? Han börjar bli stendement rent ut sagt. Han é helt hopplös nuförtiden. Trots att han fått mat så glömmer han det. Skålen kan vara full men han kommer inte ihåg det. Varje dag får man leda honom till skålen ett par gånger för att påminna om att vi redan gett honom mat. Varje morgon håller han på att driva mig till vansinne, nu ska han ha mat även på morgonen, det va nåt nytt, varför é han helt plötsligt morgonpigg, alla andra levande varelser är morgontrötta så här på vinterhalvåret.

Dessutom glömmer han att han har kattlucka, nu sitter han vid dörrarna och skriker för att han vill ut... Suck, han börjar bli gammal kattasrkället...

Kunde inte låta bli att ta med denna bilden, den é ju helt underbar! Synd Johan inte köpte den, för visst passar han i den?

En härlig bild från en helmysig weekend i Göteborg med svägerskan och hennes familj. Hoppas vi snart kan göra en ny resa tillsammans...

Sen é ju årets nyhet självklart Hot Shot. Men han har jag lagt ut så många bilder på att ni väl snart tröttnar.

Ikväll är det Idol och jag kommer sitta bänkad som vanligt. Visst é det skönt att helt opretantiöst bara sitta och bli matad med underhållning, man behöver inte tänka det minsta.

Ja, jag vet, detta var ett helt meningslöst inlägg. Utan fakta och någon djupare baktanke. Ikväll finns jag bara, soffan är min bästa vän idag, helmysigt!

Nä, nu dax för mat och lite IDOL!

Tack och hej!

//

Chisan

Ja, idag har Hot Shot och jag slabbat med mediciner! Haha, han é ju helt fantastisk. Veterinären har ordinerat både antiinflammatoriskt och inflamationshämmande. Jodå, han vet hur man ruinerar matte, haha! Men veterinären tyckte ändå sig inte vara särskilt upprörd. Så länge han inte haltar så kan jag motionera honom kortare stunder. HÄRLIGT! Då blir det några minuter i linan imorgon, om det inte spöregnar vill säga. Varken HS eller jag é big fan av fuktigheter från himmeln...

Iaf, när jag väl laddat sprutan med medicament och skulle spruta det i munnen, ja, då slabbade HS med denna vita sörjan över hela mig! Underbart! Nu é alla mina stallkläder vitprickiga... Jaja, jag hade ju inte förväntat mig att det skulle gå smärtfritt... Eller ja, smärtfritt gick det ju, men inte kladdfritt... Men men, nu har jag iaf fått lite motionstillstånd, inte illa det!

Imorgon blir det jobb hemmifrån, ska bli nice! Jag behöver inte skynda mig upp för att passa en precis tid. Däremot måste jag hålla mig själv i kragen för att jag ska hinna med det jag ska under dagen. Läsa, läsa och läsa... Jag slipper iaf sitta på jobbestolen, nu kan jag sitta i soffan, inte illa!

Nu jäklar går det frammåt med Ladys lastning. Idag gick hon i princip in på egen hand. På ditvägen krävdes det bara en liten knuff med linan, på hemvägen gick det ännu lite lättare. WOW, attans vad bra! Duktig häst, eller ponny....!!! Dessutom har jag och Johan fått oss en liten onsdagsutflykt till ridhuset. Kul att se lite hoppande ponnysar och bra för mig att lära känna lite av folket som håller till på klubben.

Jag har flaggat lite för en plats i någon grupp till våren 2010. Kanske kan HS och jag börja småträna lite då. Det hade varit sjukt kul att få träna på riktigt igen. Med en unghäst så kanske det räcker med varannan vecka, men det é inte illa det! Hihi, ser verkligen redan fram emot det! Hoppas nu bara HS kan hålla sig tillräckligt kry så vi kan komma igång... Håll tummarna för oss é ni snälla!

Skallebank idag igen! Va fan é det frågan om?!?!? Blir helt matt. Har nyss stoppat i mig en treo. Ja, det é Åsas fel att jag just väljer treo, hon pratar ju ganska gott om dessa små piller. Men å andra sidan har jag fått henne till både facebook OCH msn, inte illa va?! Haha, kul kul.

Åsa, för typ 6 månader sen totalvägrade du ens tänka tanken på msn och facebook, men du har kommit på bättre tankar, haha! Och sen får vi inte glömma bloggen. Haha, ja jag säger då det. Stackars Peter, han får väl inte en syl i vädret där hemma längre, det kan det inte finnas tid till...?!

Nä, nu har Johan lagat lite mat så jag får väl visa lite intresse för det kanske... Sen blir det bingen, trött som ett as...

Tack för mig!

//

Chisan

Mitt i jobbveckandagen. Det é nu man inte ens är halvvägs in i veckan, inte förrens kl 12... Många timmar kvar med andra ord. Men det innebär oxå många timmar jag hinner fylla med saker som ska hinnas med.

Stressnivån på jobb är skyhög, det har varit så några veckor och ser ut som det kommer fortsätta så ett tag till. Frågan är när sjukskrivningarna börjar... Jag é trött, känns som jag inte sovit alls inatt. Vaknade knappt av klockan, jag som alltid annars vaknar innan klockan ringer.

Igår bestämde jag mig för att tacka nej till en fest som jag vet hade blivit väldigt trevlig, men jag orkar inte, jag måste dra ner på vissa saker för att orka med mig själv för tillfället. Frågan é vad jag ska hoppa över idag. Att varje dag fundera på vilka måsten man måste dra ner på tror jag är bra. Ta en liten funderare över hur dagen ser ut och hur man kan förenkla den, och kanske förändra den till att bli lite mindre rutin.

Idag kommer nog veterinären till Hot Shot. Hans sår på benet har blivit infekterat och svullnat. Jag fick ge mig, jag trodde såret skulle läka utan problem, men det visade sig inte stämma. Lite antibiotika kommer göra susen. Dessutom har HS fått en ny hage så får vi bara dessa såren läkta så hoppas vi sedan på att allt ska gå åt rätt håll igen. HS har lite tråkigt där ensam i hagen, men han har kompisar i hagen intill som han kan kivas med iaf så helt ensam é han verkligen inte. Trots att vi har delat på pågarna så ska de jävlas med varann över stänget iaf, helt hopplöst! Bushästar helt enkelt!

Idag ska Therese träna, hon ska träna och vi ska lastträna antar jag. Vi håller tummarna för att damen går snällt in i släpen idag! Som en bonus får jag se lite hoppträning och kanske lite fika. Väldigt mysigt tycker jag! Men varför é det alltid så jäkla kallt i ridhus?!

Tack för mig så länge!

//

Chisan

... vad säger man idag då?

ÄNTLIGEN har den hemska, hemska skallebanken släppt greppet. På köpet har jag väl blivit tablettmissbrukare i form av treo, panodil (både brus och tablettform), alvedon och bamyl koffein. Skit vilket, nu har jag inte ont längre iaf.

För övrig, idag känns allt bättre. Eller så é det så att jag faktiskt kan se på dagen från en annan vinkel, med andra ögon. Varför? Ja, det kan man undra. Jag har fått skriva av mig, jag har fått respons och jag har fått prata av mig. Vilken jäkla tur att jag har så bra människor runt mig.

Och vad säger det om allt? Jo, att jag faktiskt har det jävligt bra i min vardag. Att jag har alla dedär människorna runt mig som man ska ha. Vad ska jag rymma ifrån, gräset é nog inte grönare på andra sidan, det é möjligtvis bara lite annorlunda, kanske godare, men kanske oxå beskare...

Men något måste ändå göras, man är inget utan drömmar, men vad är man om man inte uppfyller en enda dröm? Jag får väl ha rosa hår på semestern, skriva den dära boken och utmana mig själv lite mer än bara genom att vara duktig alltid. Måste lära mig säga nej till vissa roliga saker för att få tid över till egna personliga utmaningar. Grundstummen i livet behöver inte ändras för det.

Känns som detta förändringsarbetet kan få en dålig start, varenda helg är redan uppbokad fram till jul! Men jag får skylla mig själv. Allt som är inbokat är kuliga saker, men inte särskilt personlighetsutvecklande alla gånger...

Ja, jag säger då det. Herregud vad jag skriver av mig här. Men som sagt, ni får låta bli att läsa om det blir för trist... Men jag tror att jag blir en bättre människa om jag får skriva av mig lite och då råkar det bli just här.

---------------------------------------

Igår fick jag och Åsa besökt nya IKEA. Ja, det var ett gigantiskt hus med en massa skit som va till salu... Man hörde gamlingarna klaga över hur stort det va och de orkade knappt ta sig till kassorna.

Men jag fick handlat lite av varje, skål, servetter, ljus, ljushållare, lampa, dekorationssten... Lampan passade sig väldigt bra på högtalaren sidan om TV:n och ljusjhållaren blev väldigt fin på bänken. Jag va helt enkelt nöjd med dagens fynd, synd att Johan inte ens la märke till förändringen när han kom hem... Typiskt manligt?

Ska se om jag kan få med mig Johan dit en dag, det finns massor man vill handla och få huset lite upp piffat... Men hur va det nu, kalendern va ju redan full, suck!

Jag hoppas på uppehåll idag, eller iaf uppehåll i eftermiddag. Om Hot Shot é bra i sina ben så ska jag nog ta en sväng om med honom i paddocken. Rida i skogen när det é mörkt lockar inte... 

//

Chisan

...vem man egentligen är... Ja, vem är jag, vad gör jag och varför? Vad finns det för mening med allt man gör och inte gör.

Hur hamnade jag just här? Är det såhär livet ser ut? Vad händer i framtiden, hur pass mycket kan jag egentligen påverka livet?

Många gånger undrar jag om det egentligen är JAG som styr mitt eget liv. Arbeta som arbetsterapeut, är jag verkligen ämnad för det? Ska jag gå som vikarie hela livet eller är jag ämnad att göra något annat? Har länge kämpat för en fast tjänsi i Höörs kommun, men ska jag jobba kommunalt hela livet, ska jag tillhöra inventarierna snart? 

Ska jag bo där jag gör, i en annan människas dröm eller är det faktiskt min dröm oxå? Är det min egen dröm jag lever eller é det så att jag blev inkastad för snabbt och bara accepterat läget som det är? Är det här jag vill leva och bo? Är det med dessa människorna jag har runt mig som jag vill leva med? Ska jag snällt hålla mig kvar vid dagens verklighet, i den trygghet jag knappt känner av...

Trygghet, vad är det? Är det i trygghet man vill leva, eller är det då vardagen fort blir grå och trist?

Varfifrån kommer alla tankar? Jag vet inte, de flög på mig och jag är helt enkelt tvungen att skriva av mig för att se om tviveln på mig själv och min vardag försvinner av sig själv...

Har jag inte allt jag vill ha? Om inte, vad saknas? Hur ska jag kunna ta reda på det? Ska man rota i saker om man egentligen inte är säker på att de är fel? Man kanske inte ska göra problem eller ickeproblem större än vad de är...?

Vem är jag, hur é jag, varför é jag? Har andra den uppfattningen om mig som jag önskar? Hur vill jag bli uppfattad, ja, det vet jag knappt själv.

För tillfället uppfattas jag nog mest som halvknäpp och vilsen, själv vet jag inte hur jag uppfattar mig själv för tillfället. Avtrubbad och halvdöd kanske? Torr och trist, humorlös och intetsägande...?

Varför tvivlar jag, har jag en bra anledning? Ibland får vi väl alla en släng av exictentiella tankar, men varför? Ska jag gå vidare eller ska jag stanna och fundera vidare? Ska jag ändra något, vad ska jag ändra, behöver jag ändra något eller har jag det ganska bra som jag har det?

Jag vill vara vild och galen som förr, men jag har nog snörjt in mig i en verklighet där jag har för många åtaganden och måsten. Man kan säga att man egentligen inte har måsten, men jag har har faktiskt många måsten. Jag har skapat måsten via jobbet, hästarna och sambon.

Jag måste gå till jobbet varje morgon, jag måste se anständig ut, jag måste sköta mig och ibland förtränga känslor för att verka som en reko medarbetare.

Jag måste mocka och se till att hästarna har det bra. Jag måste motionera och ta hand om dem, de förlitar sig på mig, bara på mig...

Jag måste visa hänsyn till sambon, jag måste komma hem varje dag och visa min kärlek. Jag måste visa min ömhet för att hålla lågan brinnande.

Men é det inte just detta som är en bra vardag? Jag har en underbar sambo, underbara hästar som jag drömmt om hela livet och tak över huvudet... Varför skulle jag behöva tvivla på livet? Kan man inte bara få vara nöjd när man ändå nått dit jag en gång ville. Men var det verkligen hit jag ville eller var det bara en "svenssondröm" som jag trodde skulle passa mig?

Jag vill färga håret rosa igen, jag vill ta på mig skinnjackan med döskalle, jag vill festa livet ur mig, jag vill göra galna saker, men jag känner mig låst i en vardag som inte tillåter detta. Jag é trött och orkar inte göra uppror, varför é jag trött? Motionerar jag för lite, jag väger för mycket, äter fel, men jag har många måsten och stressen gör sig ständigt påminnd varje dag, eller é jag kanske sjuk? Varför skulle jag vara sjuk? Det é nog helt enkelt så att jag missköter mig själv så pass att jag orsakar min trötthet helt på egen hand...

Jag kan inte skylla på någon, jag kan bara se till mig själv, det é bara jag själv som kan ändra på saker och ting. Frågan é bara, ska jag ändra på något?!

Jag vill ta en paus från livet, kan man göra det? Inte en paus i form av semester, en paus från livet, det känns omöjligt...

Men idag är det Fars Dag och det é honom jag ska lägga dagens energi på. Jag har en far och det é jag oerhört tacksam för, det är inte alla som har det. Jag är en av de lyckligt lottade i just det avseendet...

//

Chisan

Puh, blir verkligen berörd av denna bilden. Vad ser ni? Jag ser en lycklig ung kvinna, redo att gifta sig med mannen hon älskar...

Verkligheten är sådan, men med en obehaglig bakomliggande innebörd. Visst, hon är ung, lycklig (för stunden) och redo att gifta sig, men cancern har tagit sitt hårda grepp om henne och fem dagar efter sitt drömbröllop avlider hon...

Hon é vacker, otroligt vacker. Bilden är bitterljuv minst sagt.

...fantasi idag, kommer inte på någon bra överskrift.

Men, det é lördag och jag har sovit ända till 8.30 Förvånad själv att jag vaknade så sent, men när jag väl steg upp förstod jag ganska snabbt varför jag sovit så länge. Jag känner mig lite krasslig, lite förkyld och hängig.

Igår var jag ute med två jobbkompisar, väldigt trevligt! Tvi tre träffas typ en gång i halvåret så när vi väl ses så har vi en del att snacka om...

Men redan igår hade jag lite störig skallebank, en föraning om vad som skulle komma idag. Tja, vi får väl se om jag blir mer förkyld eller om det håller sig såhär.

Snälla Tina tog mina pållar igår, snacka om att det faktiskt ibland é väldigt skönt att slippa åka dit för att mocka skit. Man älskar sina hästar, men en dag då och då kan vara skönt att slippa. Igår va en sån dag då det va extra skönt eftersom skallen störde mig en del.

Jag fick därför lite tid över och stack inom ATVcenter. Fick äntligen träffa killen Johan anställt. En trevlig kille i min ålder. Han verkar kunna sina saker så jag hoppas detta blir bra. Han påtalade gång på gång hur kul han tyckte det skulle bli att får börja jobba på ATVcenter. Härligt, verkligen bra att Johan hittat en bra medarbetare. Nog för att han har Benny, men ännu en man kan göra susen för alla. Då kanske Johan kan komma hem lite mindre stressad, och med lite mindre ångest. Ja vi får helt enkelt hålla tummarna för att detta blir bra!

Idag ska Johan förhoppningsvis få ordning på bromsarna på min kommunbil. Ja, den kallas för kommunbil eftersom det är Toyota, sånna vi har på jobb i kommunen, därav smeknamnet. Om nu vintern ska komma så tror jag det är bättre att köra den än med Mustangen som har lite för många hästkrafter för att det ska fungera på vinterväglag. Dessutom börjar bensinen ta slut i Mustangen, men kommunbilen är fulltankad om jag inte minns fel

Idag ska vi träffa Kalsson och Martin så där helt opretantiöst, skönt med lugna kvällar och lite spel. Men frågan é vad vi ska äta, får väl se om jag kommer på något...

Nä, nu ska jag vila en stund i soffan, mycket skönt såhär en lördag. Ingen stress än så länge iaf, får väl se om dagen fortsätter utan stress...

//

Chisan

Fy sjutton, nu står det om stackars Pia i tidningen. Nog för att det va längesedan man träffade henne, men det känns ändå obehagligt nära. Här kan ni läsa gårdagens artikel i kvällsposten - http://www.expressen.se/Nyheter/1.1768933/bob-och-pia-kampar-for-sina-liv

Har skallebank och är ordentligt trött idag. Gårdagen var inte att leka med. Först en sjukt stressig dag på jobb, sen snabbt iväg för att fixa till pållarna, sen till badhuset och simma 60längder med Fredrik, sen hämta upp Tina så vi kunde köra till Billinge och klippa häst, seeeen hem och äta lite innan man stupade i säng...

Ja, idag har man aldså skallebank och det känns som denna dagen kommer gå långsamt. Ikväll é det dock dax att ut och bowla med Kristin och Susanne från jobb. Alltid kul när man väl é på plats, men för tillfället har jag aldeles för mycket på jobb att reda ut innan jag ens kan fundera på kvällen...

Jaja, nu é det frukost iaf...

//

Chisan