Idag é jag på jobb faktiskt. Känner mig lite trött i skallen efter några timmar vid datorn. Ska på ett möte kl 13-14, sedan går jag hem.

 Men här har ni en en dagsfärsk bild, tagen med mobilen för någon minut sedan... Inte vackert alls. ser ut som ett riktigt monster. Mindre svullet idag, men fortfarande tillräckligt mycket för att chocka en del av medarbetarna... Nåja, snart har de väl vant sig så jag kan få jobba lite ifred, hihi! Tacksam é jag för alla kolleger, familj och vänner som bryr sig som de gör. TACK till er alla, det värmer oerhört att höra från så många människor som bryr sig!

 

Caisa

20 januari 2010 14:32

Snygg gul-lila nyans... Kan vara riktigt coolt till helgen ;-) Men svullnaden har gått ner betydligt! Skönt att det verkar vara på bättringsvägen och inte som läkaren på sjukan sa att det skulle bli värre. Såg förresten att nya modet var luggen över halva ansiktet, utnyttja det hihi

http://ekbladet.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått två hela år sen vår påg kom till vår värld. Det har varit två omtumlande och fantastiska år. Vi älskar honom så oändligt mycket! Grattis Carl Anton Hälge Wihlborg på din 2-årsdag! ...

   Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på Sune. Han är det finaste i hästväg man kan ha, men ibland, vissa dagar, ja då undrar jag fanimaj hur det funkar i hjärnkontoret på honom. Här om dagen skenade han med mig, ja på ...

Fifan säger jag bara. Ja denna helgen har varit jobbig, jag har inte varit så sjuk på 15år. Lilleman började bli hängig redan i onsdags, jag bestämde mig för att bli hemma med honom på torsdagen. Det va tur det för sen blev han allt sämre. På fredage...

Aldså jefhlar vilket fint väder vi blev välsignade med igår! Kära tider, man blir ju på så gott humör! Brorsan, hans son och våran mormor kom på besök. Vi tog givetvis tillfället i akt och gav oss ut på en långpromenad för att tanka lite energi. ...

Det som hände på dagislämningen igår satt i hårdare än vad det faktiskt brukar göra. Konstig känsla liksom. Jag hade ett snack med en av förskolelärarna om att jag gärna vill att just HON tar emot Anton när vi kommer på morgonen, även om hon tillhör ...