Här om dagen tog jag ut Hottentott i paddocken. Vi lånade Tinas medicinboll. Jag förväntade mig inget särskilt, jag visste inte vad HS skulle ha för reaktion. Men han kastade sig över bollen omedelbart! Lekte, busade, kickade, sparkade, skulle döda bollen helt enkelt. Ena stunden var öronen helt spikade frammåt, nästa sekund va öronen slickade bakåt, bollen skulle dö helt enkelt... Bollen överlevde, nätt och gämnt, men dock, den överlevde.

En rolig stund med spralliga HS.

Just nu vet han inte riktigt vilket ben han ska stå på. Superglad och supermysig ena stunden, näst stund är han sur, ibland fattar jag helt enkelt INGENTING! Antar att även han saknar skogspromenaderna, men vad sjutton ska jag göra åt det?! Är inte intresserad av att ligga på backen med honom över mig.

Igår släppte jag honom åter igen i paddocken, lös, utan grimma eller träns. I normala fall älskar han att få busa av sig i paddocken utan täcke, men igår va han helt enkelt inte sgen på nåt, han tog helt enkelt ett skutt ut ur paddocken, landade i vår plastpall och fortsatte ut på den hala gårdsplanen. Förvirrad sprang han och kollade in omgivningen, ganska lugn, men förvirrad. Efter en kort stund lyckades Memme att fånga in honom, oskadd och lycklig att få komma in i sin box.

Man vet aldså inte hur han vill ha det. Denna herre har många åsikter, men det har jag oxå... Idag fick han helt enkelt bli i sin box på kvällen, endast lite borstning och spolning av ben, mer än så orkade jag inte med idag...

HS med medicinbollen...

Tack och godnatt!

//

Chisan