Idag é jag på jobb faktiskt. Känner mig lite trött i skallen efter några timmar vid datorn. Ska på ett möte kl 13-14, sedan går jag hem.

 Men här har ni en en dagsfärsk bild, tagen med mobilen för någon minut sedan... Inte vackert alls. ser ut som ett riktigt monster. Mindre svullet idag, men fortfarande tillräckligt mycket för att chocka en del av medarbetarna... Nåja, snart har de väl vant sig så jag kan få jobba lite ifred, hihi! Tacksam é jag för alla kolleger, familj och vänner som bryr sig som de gör. TACK till er alla, det värmer oerhört att höra från så många människor som bryr sig!

Jaha, tisdag idag. Tredje dagen jag ser förskräcklig ut. Idag känns det iaf lite bättre, lite mindre svullen, men inte mindre missfärgad tyvärr.

Ska vara hemma idag och imorgon tänkte jag. Om det fortsätter bli lika bara för varje dag så bör jag kunna ta mig till jobb på torsdag. Nu vet jag ju inte hur gången är med ett öga som detta, med tanke på vad läkaren i Lund sa så kanske jag inte kan gå till jobb på hela veckan. Han sa att jag kommer få mer ont och bli mer svullen. Nog blev jag mer svullen igår, men mer ont har jag faktiskt inte märkt ännu... Kan det vara så att svullnaden blindar ömmheten? Inte vet jag, men jag lär ju märka det.

Jag kan inte gärna bocka mig frammåt och man får vara försiktig med handduken, men annars känner jag inte mycket av det.

Till och med handen är lite bättre idag, lite mindre svullet och jag stavar inte fel lika mycket idag. WOHO!! Det går på rätt håll!

Dagens bild! En riktig skönhet va?!?!?

//

Chisan

Jaha, dag två med svullet öga och ömmande hand. Det é inte mindre svullet, snarare tvärt om. Med tanke på hur jag ser ut så har jag förvånansvärt lite ont. Handen gör mest ont! Har ringt och sjukat mig på jobb, där lär jag ju inte vara mycket till nytta, enögd och enarmad... Om bara svullnaden går ner så jag kan köra bil, då hade allt varit betydligt lättare.

Jag é tacksam för att det gick så bra som det gjorde. Jag kunde varit blind vid detta laget, i värsta fall kunde det slutat på ett sätt jag inte ens vill tänka på. Vad har man lärt sig av detta då?

- Gå med hästen på KORT lina, ha hästen nära dig, även om hästen verkar lugn som en filbunke.

- Man ska aldrig vara mins 2 personer när man är i stallet...

Jag har fått lära mig det den hårda vägen denna gången. Nu får det snart räcka med skador. Svanskotan och njurarna fick en smäll för några år sedan, därefter låret och bäckenet, nu ögat och handen. Snart har hela kroppen fått sig en omgång, nu räcker det!

Såhär ser jag ut idag, dag två...

Nu skiter vi i skador för en stund. Här kommer bilderna jag har snackat om en hel vecka. Förra helgen var helmysig. K3, mamma, Kjelle, Roland, Tina och Fredrik kom på besök. Vi åkte skridsko och grillade mitt i kalla vinterna.

K3 med sin korv!

Kjelle med mina skridsko.

Grillningen i full fart!

K3 skottar så vi kan åka lite lättare...

Isprinsessan1

Isprinsessan2

Grillmästarna!

Nä, nu ska jag nog vila lite, är trött som tusan...

/

chisan

Såhär ser jag ut ikväll. Det va en tuff helg, men slagsmål och blåtiror. Nä, skämt o sido, jag har blivit sparkad av mig egna pålle Hot Shot. Skulle ta in från hagen, det va kallt och blåsigt och han pigg som tusan uppenbarligen. Han gick supersnällt in första biten, grimskaftet hängde slakt och jag funderade aldrig på att han skulle hitta på hyss. När vi väl närmade oss stallet fick han frispel, tog ett bocksprång och där stod jag, ivägen helt enkelt.

Jag fick hans bakhov mitt på ögat, lyckades få med mig handen upp för att skydda mig mot sparken, men den lyckades inte ta hela smällen, men förmodligen det värsta och det é jag oerhört tacksam över. Nog för att handen värker mer än ögat för tillfället, men det kan kvitta, synen kan ha räddats av handen...

Åkte till Lund för att röntga, skärrad och rädd. Rädd för blödningar och rädd för att mista synen. Kändes bäst att ta det säkra före det osäkra. Ilfart till Lund, med ärtpåse på ögat...

Nu ser jag som sagt ut såhär! Ingen vacker syn alls, jag kommer inte våga visa mig på jobb på bra länge. Gå och handla kan jag ju helt glömma. Vill verkligen inte visa mig någonstans.

Inga skelettskador, otroligt nog. Jag måste vara gjord av stål eller nåt. Tur i oturen trots allt. Om några veckor kanske jag ser normal ut igen...

Fredag, åter igen, otroligt. Känns som denna veckan bara försvunnit. Den har gått ofantligt fort, det va ju nyss måndag... Eftersom veckan gått så fort så kommer väl helgen gå lika fort, om inte fortare... Nåja, helgerna é ju alltid välkomna. Imorgon har jag hästpassning, ska kanske passa på att göra något skoj, kanske en runda på IKEA och leta upp möbler till badrummet. Får väl se vad jag kan lura med gubben på...

Åsa, Peter, Theres och Mary é på väg hem nu, eller snart iaf. Huuu, jag känner känslan, dendära ångestfyllda jobbiga känslan som jag får av flygplan. Det é ju inte ens jag som flyger, jag kan väl skita i det, helt otroligt! Min hjärna spökar bara med mig, hoppas de dryga 5 timmarna går fort så jag kan släppa känslan igen.

Idag blir det en snabbis (haha, inga snuskiga tankar nu gott folk)i stallet, det é fredag och jag vill gärna hem i soffan och bara insupa fredagsmyset, snacka skit med gubben (ja han liknar verkligen en gubbe när han har sina Preemglasögon på nästippen), käka och dricka gott, farmvilla, facebooka och kanske ringa ett och annat samtal till någon lustigkurre, eller chatta lite på MSN. Då é det fredag, älskade fredag! 

Det har varit lite halvsegt att kliva upp på morgnarna denna veckan, men imorgon ska jag få sova lääänge. Nja, jag kan ju sällan eller aldrig sova länge, men iaf till kl 8 hade varit trevligt.

Tror ni att jag fick laddat in bilderna igår, NEJ!! Jag é sjukt kass på allt vad bilder heter för tillfället. Har ju inte ens kameran i väskan längre. Inte konstig, batteriet är i princip slut och jag giter inte ladda det, eller så glömmer jag det helt enkelt. Tror jag vill ha en ny kamera, då kanske det hade varit lite roligare igen, kanske iaf...

Nä, nu é det snart dax för lite fredagsfika, alltid uppskattat!

Tack för mig så länge!

//

Chisan

Jag é ju helkass på att blogga nuförtiden. Jag vill blogga, men orkar inte. Dessutom vet jag precis vad jag ska skriva om, men bilderna som jag vill ha till inlägget kommer ju aldrig in i datorn. Varför kan inte bilderna bara hoppa in i datorn själv? I dagsläget ska jag först ladda batteriet i kameran, sen ställa om datumen (datum och tid försvinner och måste ställas om varje gång man tar ut batteriet för att ladda det), leta upp kamerasladden, koppla ihopa kamera och dator, låta datorn leva sitt eget liv en stund, seeeen kan jag ladda in bilderna. När bilderna sedan väl är i datorn ska jag logga in på bloggen för att sedan även här ladda upp bilderna, vilket ibland kan ta en hel evighet.

Ja, jag vet, alla får göra på samma vis, det är antagligen lika omständigt för alla, men om man inte känner för det just den stunden då jag har tid, ja då blir det liksom inte av. Skärpning på mig, kanske jag får det gjort ikväll, om jag orkar efter att ha skördat, sått nytt, skördat djuren, tagit emot gåvor, skickat nya gåvor och fertilizerat vännernas grödor. När jag väl gjort detta på min egen farm, ja, då ska jag logga in på Johans och göra samma sak där... Ja, ni fårstår att mina kvällar är fullspäckade va?! Hahahaha, jävla farmville, vad skulle jag där och göra, nu é jag ju helt fast, typiskt. Kan man kanske arrandera ut sin farm till någon?

Mina tankar har åter börjat snurra. Jag vill verkligen göra något annat i mitt liv. Arbetsterapeut var nog inget för mig, jag har redan tröttnat. Eller något för mig var det kanske, men det känns som jag åtminstånde skulle vilja göra något annat för en stund. Vad tänkte jag när jag sökte den linjen, minns att det lät intressant, att det handlade om aktivitetstänk, men inte stod det något om att sitta vid datorn 85% av tiden. Det é verkligen sorgligt hur lite tid vi har till våra patienter, det är journalföring och möten som prioriteras. Varför plugga till arbetsterapeut om om man bara ska sitta i möten hela tiden, skittrist. Jag lär mig inget på mötena, det är bara intern information som surrar, egentligen helt meningslöst för min del. Varje morgon är det möte, varje tisdagsförmiddag, varannan onsdag eftermiddag. Detta är bara de mötena som är fasta, VARJE vecka. Ovanpå detta kommer arbetsplatsträffar, metodträffar, rehabträffar, möte med chefer, möte med hjälpmedelsföretaget, utbildningar i datasystem (som jag bara har nytta av på denna arbetsplatsen)... Jag kan göra listan hur lång som helst. Men även ni kan kanske se att tiden till patienter är knapphändig. Då undrar jag vad jag gör om dagarna som är vettigt? Det känns meningslöst. Ovanpå allt får man ingen uppskattning för det man ändå utför, allt pusslande för att få så mycket tid som möjligt till patienterna, för att få det att fungera även för dem...

Jag söker mig på andra håll, eller jag har iaf börjat kika på vad jag skulle kunna göra om dagarna som drar in lite pengar, mer än så berättar jag inte, man vet aldrig vem som läser bloggen. Hur lång tid det kommer ta, eller om jag kanske får sätta mig i skolbänken igen det återstår att se, men en förändring måste ske. Dessutom vill jag ha ett fast jobb, känna en trygghet. Men jag ser fram emot det, det kommer säkert bli roligt, jag har ju några månader på mig, minst! Får väl se om det blir något napp, annars trivs jag ju ypperligt med nuvarande arbetskamrater och stannar här så länge, men eftersom jag bara har vikariat för tillfället så öpnnar det fler dörrar och man kan lättare leta sig till annan sysselsättning. Jag kan ju inte förlita mig på att jag alltid kan stanna här i Höör på vikariat...

Nu till något helt annat. Igår va jag less på allt vad mockning hette. Sket i att mocka till Calle, tog ut Hot Shot och skrittade istället. Det va mörkt, snön låg och väderförhållandena var inte idealiska, särskilt inte utan broddar och snöskor på hästen. Men jag pallade inte helt enkelt, jag är less på mockning, inte på mockningen i säg, men att aldrig få något ut av mina pengaslukande hästar nu när vintern é här. Jag vill rida i huvudsak, inte mocka i huvudsak, det känns ganska meningslöst att betala dyra pengar för att få komma och mocka en gång om dagen... Nä, jag sadlade HS, tände i paddocken och asade en lite motvillig HS ut i paddocken. Han verkade inte motvilligt till att få göra något, men han gillar verkligen inte korna som vi måste passera, särskilt inte på kvällen när det é mörkt ute och tänt hos korna, då syns de ju bättre, LÄSKIGT!

Vi skrittade 30 minuter, han va till en början ordentligt på hugget, men lugnade sig efter en stund och skrittade sen helt avslappnat. Underbara häst, han é sååå mysig när han vill. Skönt va det att få komma upp på ryggen, helt oplanerat, red i jeans, men va sjutton gjorde det, jag fick en time out för en stund. Dessutom kom Johan sen, då slapp jag ju mocka till Calle oxå, hihi...

Snart kommer Sune, om några månader iaf. En åring, vad tänkte jag, hur ska jag klara det? Nog för att det é spännande, men jag har alltid sagt att jag aldrig ska ha så pass unga hästar. Ja, vi får helt enkelt hoppas att det går bra, tur jag har Kerstin och alla andra goa kompisar som även de sysslar med hästar, det är alltid ett extra stöd i ryggen när det knivar... Hujedamej, det känns som att skaffa barn, eller vad vet jag om det, men det känns som ett helt annat ansvar än med en häst som redan är hanterad och inriden. Jajaja, det ska säkert gå på något vis...

Jag får nog avsluta texten här, känns som jag skrivit en hel uppsats. Dessutom skrev jag ju aldrig om det jag skulle skriva om, men det beror ju som sagt på att bilderna inte är uppladdade, bättre lycka till imorgon...

//

Chisan

Jaha, vad ska man skriva idag då? Har det hänt mycket sedan sist? Njä, det vill jag väl inte påstå. Jag har mockat skit, mockat skit och mockat skit!! Det låter lika trist som det är. Att ha häst under vintern är faktiskt inte särskilt roligt enligt min mening, men man vet ju att bättre tider kommer och att våren kommer någon gång iaf, ljusare tider framför oss!

Igår släppte jag vilhästen ensam i paddocken, snacka om att han busade som en riktig rodeohäst. Han é vansinnigt pigg och det enda jag kan göra är just att busa med honom en stund i paddocken. Det é verkligen kul att se honom, vilka språng han kan göra, jisses om han gör så när man sitter på, då lär jag sitta på månen.

Få se om Trixie fick någon bra bild på honom när han var i sitt esse, hihi!

Fredag igen, tiden går snabbt, denna veckan har varit en mjukstart och det tackar jag för. Solen skiner, det é verkligen en fin dag, men rysligt kallt. -11 grader står termometern på, det é mer än jag klarar av, håller på att förfrysa läppar och händer. Inte blir det bättre av att höra av från Åsa och Peter som nu sitter på Lanzarote och gottar sig, då fryser jag en smula extra. Har dåligt samvete, hatar min spralliga och otacksamma hjärna, hjärnspökena jag har skulle jag bara vilja radera, kasta i soporna och glömma att jag ens hade dem. Jag vill oxå kunna åka till värmen i gott sällskap utan att ha ångest som en annan sjukling på ett dårhus, fan, jävla hjärnspöken! Jaja, en dag kanske jag kommer flyga igen, men som det känns nu så kommer det dröja, denna gången har tåget redan gått. Stackars Johan, det é han som får lida mest...

Idag blir det förmodligen en lugn kväll, bara Johan och jag. Så som det ser ut nu, men man vet aldrig vem som plötsligt dyker upp, sällan eller aldrig sitter ju Johan och jag ensamma... Måste ju snart dra ihopa folk så man kan spela alla spelen jag fick i julklapp!

Tack för mig

/

Chisan

Mmm, det va ett tag sedan jag visade mig här. Idag har jag en liten stund över, farmville fungerar ju inte, hahahh!

Hela julen har varit, så även nyår och trettondagen. Några intensiva veckor, underbara veckor vill säga! Enda sedan lillejul har jag fått tid att träffa lillbrossan, han har bott här några veckor och vi har verkligen haft kul tillsamman. Jiohan har jobbat och K3 och jag har kunnat fylla dagarna med saker som vi tycker é roligt. Vi fick ta igen lite tid som vi tidigare förlorat.

Jag har varit ledig sedan fredagen veckan innan jul. Känns som jag verkligen behövde lite semester, komma ifrån och andas lite. Igår va min första jobbedag efter ledigheten, det känndes bra, har samlat på mig lite mer uthållighet, kanske jag inte exploderar lika lätt på jobb på ett tag...

Lillejul firades som vanligt hos farmor och farfar, sjukt kul, som alltid! Tänk den dagen då farmor och farfar inte orkar längre, vad ska vi ta oss till då? Hujedamej, den julen vill jag inte tänka på...

Julafton firades hos Kerstin. Jag fick engarera alla i julklappsspelet, herregud vilken succé, till och med mormor tyckte det va roligt, hoppas vi kan fortsätta med den leken och göra den till tradition!

Sen va det juldagen, ett hejdundrades firande. Först middag hos Jeppe, Anki, barnen och svärföräldrarna. Klappar delades ut, god mat serverades och sällskapet ska vi inte snacka om, mycket trevligt och uppskattat! Senare på kvällen trillade festfolket in, Bosse, Cina, Emelie, Anette, Jonas, Jeanette, Daniel och sist men inte minst K3 (fast han var ju på plats sedan julafton). Ja shit vad det hinkades in brännvin, i STORA (lite för stora) mängder!! Vid midnatt bar det av till Jägers, efter lite övertralande på Cina, hon skulle definitivt inte till Jägers, hmm, det gick kanske inte så bra, eller ja, bra för oss för vi fick släpat med henne till sist. Den enda som sviktade va Bosse, men det va väl kanske han som mådde bäst på annandagen, vissa av oss andra mådde ganska pissigt, men det får man leva med, man får skylla sig själv helt enkelt. HATAR klibbiga och söta snappsar såsom turkisk och lakritssnaps, sällan eller aldrig kommer jag dricka dessa någonsin igen.

Nästa år, hahah, nä, det é ju detta året, då förväntar vi oss ännu bättre uppslutning, Tina, Åsa och Cecilia, ni kan känna er träffade, skärpning på er! Inte ens semesterresa är en ursäkt, hihi...

K3 och jag har ridit, eller snarare skrittat tillsammans, jag på vildhästen Hot Shot och K3 på Billbo. En av dagarna skickade Åsa och jag ut "barnen" själva till skogs, kul för oss, då fick vi oss många skratt.

Vi har besökt kulturen i Lund, väldigt spännande faktiskt, de hade betydligt mer att erbjuda än jag trodde.

Fixade nya skridskor här om dagen, var ute på min andra runda idag. Ringsjön é ju ordentligt frusen så det é bra att åka på. Men mina arma fötter klarar ingen lång stund, får sån förbannad kramp, ont som sören gör det. Kul att kunna åka dock, man får passa på, det é sällan sjön fryser så man kan åka på den.

Annars mockar jag mest skit, mockar ut skiten och fyller på med rent, dag in och dag ut. Känns aldrig som man får någon belöning för det, kan ju inte rida när snön ligger, astrist. Jag som hade planer på att börja rida i veckan, nu när jag har lite mer tid då jag börjat jobba igen, hahahaha!!

Lite bilder, det va ju längesedan det va några roliga bilder med på bloggen, men idag ska jag lägga ut ett helt gäng, håll till godo.

Tomtenissarna!

Verkar som Johan varit väldigt snäll iår...

   Förfest på Juldagen, tummen upp för det!

Förfest, Cina och Emelie.

  Emelie på jägersbos dansgolv.   K3, Emelie och Johan på Jägers!     

Pippi, fin som tusan, sitter och väntar på skrovmålet...

Ja, nog va han hungrig alltid! Gott med oxkött från konsum och räkmacka.

Jessi på Nyår!

Martin på nyår!

K3 på Billbo (tror dock att jag fick Lukas täcke istället för Billbos egna tcke, sorry) och Theres på Lady.

Johan matar alla pållarna med morrötter. Lady och Calle.

  Åhh vad han é söt!!!

  Hottentott, alltid sugen på en morot!!

Johan på ringsjön, iklädd skridskor han köpte för 15-20 år sedan, aldrig använda innan, men nu ska de slitas på!

Nä, nu ska jag hoppa in i duschen sen blir det slapp i soffan för hela slanten. Nu får vi se när nästa uppdatering sker, men förhoppningsvis ska det inte dröja fullt så länge...

/

Chisan